Göteborgsposten – 30 januari 1869, sida 2

tt rien ohågade att erkänna riksförfattningen af äår 1867, är det sätt, hvarpå Ungern ordnat förhållandet till sina mera sjelfständiga biländer, såsom t. ex. Kroatien. Detta lilla land, som ej ens räknar en mill. innevånare, har erhållit så gynsamma vilkor för sin sjelsständighet (t. ex. en kroatisk minister i Pesth, utsträckt lagstiftningsmyndighet för landtdagen i Agram o. 8. v.), att man i Prag och Lemberg ej vill på något vilkor låta sig nöja med mindre. Den ungerska ministerens kloka liberalitet mot Stephans-kronans biländer uppställes ständigt af slaverna såsom forebild för regeringen i Wien och har på ett lätt förklarligt sätt gifvit anledning till ryktena om, att Böhmen och Galizien önska utsöndras från den vestösterrikiska gruppen, för att införlifvas i de ungerska ländernas leder, der de äro säkra om att ernå helt andra garantier för sin politiska sjelfständighet, än i förbindelsen med det tyska Österrike. Så alldeles ogrundade ha dessa rykten neppeligen varit, alldenstund planen om en konfederation mellan Ungern och Böhmen-Galirien blifvit med stor ifver diskuterad af den ungerska pressen. Den kloke grefve Androssy, Ungerns ministerpresident, har visserligen icke, såsom några tidningar vilja veta, öppnat hemliga förhandlingar med anförarne för den czeckiska och galiziska oppositionen, men att tanken på en politisk förening på federativ basis icke är för honom alldeles främmande, det synes framgå af hans sista valtal, d. 7 Jan., i hvilket han prisade delegationerna (det österrikiskungerska unionsparlamentet) såsom en förträfflig inrättning, hvilken var Åegnad att tjena som grundval för den eventuela sammanslutningen mellan andra länder. Wienertidningarne mena, att Androssy dermed åsyftat Böhmen och Galizien. Från Frankrike skrifvos, att o:te och 6:te banden at den nya bearbetningen af Franska revolutionens historia, hvilka afsluta detta iulminanta verk af Michelet, nu utgifvits i Paris. Michelet har förtattat till verket ett politiskt företal, hvilket meddelas i parisertidningarne. Konferensen skall ha sitt sista sammanträde d. 12 Febr. Paleloski kan icke vara tillbaka med Greklands svar förrän d. 11 Febr. . Den gata i Paris, som under många år burit namnet Såguier, till ära för den store lagkarlen af samma namn, har nu på grund af hans ättlings prokuratorns uppträdande i Toulouse, omdömpts till Rue VAlbe! Den fordne spanske gesandten Mon i Paris har blifvit vansinnig och befinner sig f. n. på ett dårhus i Madrid I Paris hade man häromdagen 6 graders köld. Det är mer, än vi kunna skryta med här i den kalla Norden. I Olliviers nya politiska broschyr förekomma några upplysningar angående den inre historien om reformen d. 19 Jan. 1867, hvilka äro ganska pikanta: D. 30 Dec, 1866 telegraferade Walewski till Ollivier, som då befann sig i S:t Tropez: Kom genast till Paris. Tala med kejsaren, som är mycket obeslutsam. Ni har kanske Frankrikes öde i eder hand! Jag är öfvertygad om, att han ej skall kunna motstå eder vältalighet. Ollivier kom och emottogs d. 8 Jan. af kejsaren i Tuilerierna. Der hade båda ett samtal, som varade i två timmar och under hvilket Ollivier framlade hela sitt politiska program, så att till slut kejsaren förklarade sig vara omvänd och vunnen för deputeradens frisinnade idåer. Nu, tillade han, måste Ni ätven bege Er till kejsarinnan, för att omvända henne. Man skickade bud till Eugenio, men hon hade ej förberedts och var icke på sina rum, hvarför mötet skulle ega rum senare. D. 10 Jan. egde äfven samtalet med kejsarinnan rm PR HH a — — 12: mn LL Öp rum, och Ollivier öfverlemnade vid detta tillfälle I i till kejsaren en trogen utarbetning af hans sista tal, hvilket sålunda innehöll ett fullstän; digt afslutadt och logiskt utvuxet politiskt system, som kejsaren förklarade sig vilja utföra. Redan dagen efter erhöll Ollivier ett fyra sidor långt egenhändigt, tätt skrifvet bref från Napoleon III, hvilket genom sitt öppna ; sätt är Olliviers bästa försvar mot dem af sp hans motståndare, hvilka förebrått honom flykÅA tighet, och som visar kejsaren sjelf vara ett politiskt klart, om sitt mål väl medvetet hus-J? vud. Nu drogs Rouher med i förtroendet och I F Napoleon sade till honom: Kom öfverens med hr Ollivier. Rouher märkte att han H var nära att öfverflyglas af Ollivier, hvarför J4A han slugt kallade deputeraden till sig, tog I H honom i släptåg och sålunda nästan gjorde honom omöjlig för reformarbetet. Rouher un-a derrättade emellertid de bästa konservativa i d senaten om hela maskineriet, desslikes deras I kamrater i lagstiftande kåren och statsrådet, i så att en reaktion genast blef märkbar vid J Shofvet, hvilken lät Olivier erfara, att han försummat det gynnsamma ögonblicket. — Broschyrens utgifvande nu före valen med pi kejsarens bifall är af en viss märklighet. Till Times skrifves från shpanjen, h at den hpanige nuntien står i begrepp att m lemna Madrid. H De spanska tidningarne ha sköna saker