Göteborgsposten – 30 januari 1869, sida 2

många skålar, som föreslogs, äro vi i tillfälle att återgifva den som af hr Tammelin föreslogs för dagens hjelte i följande ord: Carl Johan Uddman! ingen vet som du Skamtets yra, lätta fjärlar fånga, Dersör, broder! samlats kring dig nu Vänner, som dig älska, vänner många, Vaäonner, som i vånskaps dyra namn, Om de kunde, togo dig i famn. Men de kunna ej, du är för stor, Ej som andra menskor har du måttet, Men så mycket större hjerta bor I din friska barm — och hvem som fått det Vet förvisso, att ej bättre vän, Trefligare broder funnits än. Kort är sången, som jag sjöng för dig, Men dess toner äro varma, sanna, Och här ingen finnes som jäfvar mig, Det är mer än tal, om så granna. Att dig teckna, vet, det fordras blott, Detta kända, enkla ordet: godt! Hrr Hodell och Wallmark uppträdde äfven med lyckade versisierade impaovisationer i anledning af dagens betydelse. Hvad som dock mest anslog och gaf sesten en allvarligare karakter var värdens, i nägra få gripande ord uttryckta uppmaning att med en skärf bidraga att liadra nöden hos de hungrande smålänningarne; en maning som så ifrigt behjertades, att inom en kort stund ej mindre än 140 rdr voro hopsamlade — ett vackert minne af Carl Johansfesten 1869.