Göteborgsposten – 30 januari 1869, sida 1

öfver Ekesjo till hamn på östra kusten; en från Wexiö till Karlskrona; en från Södra stambanan till hamn på vestra kusten, hvartill Boråsbanan kunde örlängas; en från Filipstad till Nordvestra stambaan; en från Wenersborg till riksgränsen för att der nöta en bana från Fredrikshall; samt vidare trenne indra banor, af hvilka en skulle gå genom Dalsland, a genom Westmanlands östra och en genom dess vestra del från Vesterbergslagen till Köping-Hultvanan. Byggandet af dessa banor föreslog motionåen skulle öfverlemnas åt ett på vissa af honom uppsifna grunder bildadt bolag, som sedan skulle till taten öfverlemna de färdigbyggda jernvägarne mot iqvid i statens på 40 årg amortering ställda obligaioner. Bolaget skulle bl. a. ansvara för att byggiadskostnaden pr mil ej blefve högre än den, som nittills vid statens jernvägar förekommit, samt vara skyldigt att endast begagna jernvägsmateriel af inhemsk tillverkning. Om åter riksdagen ej ville godkänna detta förslag till bolagets godtgörande. föreslog motionären alternativt, att riksdagen måtte lemna det frågavarande bolaget räntegaranti på 6 procent på 40 år, efter hvilken tids förlopp jernvägarne skulle illfalla staten. — Detta vidlyftiga och storartade förslag lär, säger Nya Dagl. Alleb., vara frukten af en samrådan mellan en mängd inflytelserika personer och korporationer, blind hvilka skandinaviska kreditaktiebolaget, och hölls i Oasdags afton hos ösvorstäthällaren Bildt i och för ändamålet ett af omkr. 100 personer besökt sammanträde. Bland öfriga i Thorsdags i Första kammaren väckta motioner må nämnas följande: af hr Arrhenius om 15 års skattefrihet för hvitbetssockertillverkningen och derefter 2 öres skatt pr skålpund första året, hvilken skatt skulle höjas med 2 öre för hvarje år, tills den blefve lika med tulleatsen å råsocker ; af hr Wallenberg om antagande af ett nytt myntsystem med guld till standard; af hr Hazelius om äterinförande af arbetsgifvares skyldighet att ansvara för sina arbetares uiskylder; af hr Wern om nedsättniog i allmänhet i fyroch båkafgifterna m. m.; och ef grefve Ebrensvärd om en direkt jernbana mellan Uddevalla och Frederikshald i Norge med dervid jemväl fästadt afseende å denna banas vidare atsträckning å ena sidan till Kristiania samt å den andra genom Halland till Göteborg. Bland de i Thorsdags inom Andra kammaren väckta c:a 100 motioner voro de märkligaste en af hr C. A. Larsson om indragning af hela stående armåen och landiförsvarets byggande på nationalbeväpning, samt en af hr Jöns Pährsson om afskaffonde af alla svenska riddarordnar från och med år 1870, åtminstone i fråga om det andliga ståndets medlemmar. Uti den sistnämnde motionen yttrades att motionären med vemod sett den flärd som röjde sig i den mängd af ordenstecken, som ghlittradegpå bröstet af hvarjehanda godt folk, och i synnerhet avsåg han dylikt lull lull opassande för Kristi tjenare. Den der grannläten vore demoraliserande, tuirerande och korrumperande, ty det vore icke så lätt att motstå frestelsen af dylika utmärkelsetecken. För att ou emellertid vinna trygghet mot slika frestelser, föreslog han att alla riddarordnar måtte afskaffas från och med 1870 års ingång och att, om det ej i allmänhet kunde ske, de åtminstone icke längre måtte utdelas åt prester. Bland öfriga i Andra kammaren afpifna motioner må nämnas följande: af br Fredr. Eriksson om ett rättvisare tillsättande af postmästarebefattningar; af br Medin om inskränkningar af fria räntan för korta papper; af hr Key om indragning af jernvägsbyggnadsstyrelsen; af srih. Liljencrantz om nedsättning i anslaget till 3:dje hufvudtiteln, om indragning af anslaget till handelssjöfartsfonden, och dom upphörande af öfverståthållarens ordförandeskap bos Stockh:s stadsfullmäktige; af br Wijk om nedsättning i jernkontorets kreditiv i riksbanken; och af hr Joh. Öloson om upphäfvande af k. kungörelsen 1865 om franska handelstraktaten.