Göteborgsposten – 29 januari 1869, sida 1

å Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (öÖlvers. fr. Franskan.) — Fy tusan! utbrast Gårrol i det han häftigt satte sitt glas ifrån sig, hvad dender ungtuppen misshagar mig. Han förstår ej yrkets abe, och likväl tror han sig förstå allt! Då ivgenting upptäcker, finner han på historier och förbryllar han instruktionsdomaren med en massa fraser för att narra sig till befordran. Han borde ha befordran på ryggsn. Ah! jag skall lära dig att förhäfva dig öfver mig! Lecoq hade ej skämtat. Föregående afton hade han verkligen begifvit sig till fängelset hvarest den anklagade varit innesluten, han hade gjort jemförelser mellan dammet på dess golf och det stoft han hade i fickan. Huan trodde sig härigenom skola erhålla ett af dessa öfverviäldigande bevis som ofta äro nog för en instruktionsdomare för att locka fullständig bekännelse ur den envisaste anklagade. Om han haft brådtom att bli qvitt GCvrols sällskap, var det emedan han hade en högst angelägen sak att uträtta innan han infann sig hos herr dEscorval. Han ville finna rätt på den kusk som kört de båda 4) Forts. fr. N:o 22