Göteborgsposten – 28 januari 1869, sida 1

göra, ty jag tilltror mig ej att bestämdt tyda åtskilliga ryckningar som förmärktes under det talaren anförde att han ej såg något ondt eller löjligt deri, att vår regering toge ett sådant initiativ som motiverats, ty man kunde ej veta — nu gjorde talaren en liten, liten paus och jag väntade på orden: hvar haren har sin gång, men han fortsatte: veta hvartill det kunde leda; erinrade derom, att Sverige tagit initiativet till passtvångets afskaf fande och det hade vunnit efterföljd i Europas flesta länder — och påyrkade att motionen skulle remitteras till ett tillfälligt utskott. Hr Staaff, som återigen fick ordet, tycktes böjd för att betrakta den förre talarens argument såsom ett skämt, men uttryckte tillika såsom sin oförgripliga mening, att en representation gör sig löjlig som upptager ett förslag, hvilket påtagligen ej kan lända till något. Hr Norån, hvilken vid denna riksdag gjort sitt inträde i kammaren och nu yttrade sig för första gången, var af den åsigt, att Sverige borde föregå de europiska makterna med ett vackert exempel på fridsamhet och försonlighet, hvarföre han yrkade remiss. Motionären sjelf kastade sitt Brennus-svärd i vågskålen, och så gjorde äfven hr Stråle, som ville att motionen skulle af aktning för motionären och af toleransskäl i allmänhet remitteras. Vackrast för motionen talade dock hr Hedlund, ja så vackert, att han nästan blef sentimental, och det slog an ofantligt, ehuru jag nästan tror att hr Hedlund sjelf hade i minnet, att det sublima ligger mycket nära intill det löjliga. I Andra kammarens historia skall antecknas, att Jonas Jonassons till det allvarsamma icke inskränkta motion, verkligen blef medelst 111 röster mot 39 remitterad till ett tillfälligt utskott, hvars utlåtande — så förmodade en talare — Äskulle lämpas efter blifvande konjunkturer. Jag slutar detta bref med att omnämna, det redan 120 motioner äro väckta i Andra kammaren!