Göteborgsposten – 27 januari 1869, sida 2

AA Å1 titJAIIA8 regeringen. De båda te bankernas sedlar skola löpa med tvångskurs, l. soch regeringen har upphäft den kongl. föroc ordning, som bemyndigade henne att utfärda papperspenningar. Nationalbanken har nödgats att under folkviljans tryckning upphöra med sitt motstånd och ingå på alla regeringens fordringar. Det påstås med bestämdhet, att grekerna i utlandet skola teckna sig för 15 mill. af det lån om 100 mill. drachmer, som kammaren beviljat, och att subskription inom landet skall utgöra 20 millioner. Det grekiska folket, som alltid är enigt i farans stund, har således genom sin patriotism satt regeringen i stånd att möta hvarje händelse. Rekryteringen af de frivilliga fortgår regelbundet öfverallt i provinserna, och de 30 bataljoner om 500 man, hvilkas upprättande nyligen förordats, skola snart bli organiserade. Utskrifningen till flottan och den regelbundna armåen fortgår med samma ifver, och nästan hela hären står uppställd vid gränsen, emedan man ansett nationalgardet tillräckligt att förrätta den militära tjensten i städerna. Hvad flottan angår, har ÅOlgad som byggdes i Triest, lupit af stapeln, och ÅGeorg I väntas med det första till Pireus. Vi komma således att förfoga öfver en pansarflotta om fyra fartyg, ty vi vänta två från Bordeaux (en annan notis säger, att dessa tvenne sista tvärtom beställts af Turkiet). Det påstås äfven, att grekerna i London skjutit ihop till inköp af en pansarfregatt och att alla de ångare som tillhöra det grekiska kompaniet, skola bli bestyckade. Det finnes 13 sådana ångare, af hvilka de 8 äro solida och i stånd att bära grott artilleri. I bref från Janino meddelas, att turkarne ej ha mer än 25,000 man i Epirus och Thessalien och att dessa trupper icke kunna lemna de städer, i hvilka de ligga i garnison, för att gå angreppvis till väga. En tidning i Athen, allmänt ansedd för ministriel, säger, att Turkiets hotelser väckt en oerhörd entusiasm, och angriper tillika stormakterna. Det är på tiden, säger bladet, att de komma till att inse, att Orienten tillhör orientalerna. Derefter uppmanar bladet i lidelsefulla ordalag grekerna att gripa till vapen. Vi vilja strida ensamma mot Turkiet, heter det, och i några fälttåg hämnas fyra århundradens förnedring och tyranni. Vi äro tillräckligt starka, för att allena kunna kalla till lif ett nytt 1821, men kampen skall vara vida förfärligare och mera ödesdiger till sina följder. Då hade vi ingen arm6, inga finanser, ingen inre organisation och styrelse, och vi förde likväl ett sjuårigt krig mot hela den muselmanska verlden. Är 1869 skola vi med samma patriotism och ifver, men med större materiela hjelpkällor kämpa mot en sammanfallande stat, hvilken står under diplomatiens förmynderskap. Och vi skola i denna kamp ej stå allena; det finnas i Orienten förutom oss äfven andra nationaliteter, hvilka vilja afskaka Turkiets ok. I sammanhang med frågan om Grekland må här meddelas följande uppsats i londonertidningen Pall Mall Gazette, hvilken någorlunda ställer kyrkan midt i byn: Den grekiske ministerns uteslutande från konferensen i Paris skall sannolikt bli ett af de ämnen, som komma att först förhandlas vid parlamentets sammanträde. Nu tyckes en nästan obegriplig meningsskilnad råda i hänsyn till denna punkt. Helt visst kan frågan, huruvida en liten stat icke är berättigad att vara representerad vid en konferens, der dess intressen skola dragas på tapeten, blott hafva ett giltigt svar. Det finnes intet i stormakternas ställning, som kunde ursäkta deras tilltag att vilja godtyckligt besluta öfver nationernas öde efter främmandes berättelser. Den konferens i Paris, som efter Krimkriget bestämde fredsvilkoren mellan Ryssland och de allierade makterna, kan icke åberopas såsom föredöme i detta fall. Endast några af stormakternas representanter voro der representerade, derför att dessa makter, som acerediterade dem, endast voro intresserade i saken. Det skulle varit lika orättvist att vid det tillfället utstänga Turkiet sjelft från säte och stämma, som det nu är att ignorera Greklands anspråk. Det område, som beherrskas af en suverän, de armcers numeriska styrka, som han kan bringa i fält, hans flottors styrka och handlingstörmåga på hafvet kunna ingalunda inverka på en abstrakt rättsfråga eller förse honom med giltig förevänning till att påyrka vissa fördelar i bevisningen. I en tvist mellan parter af olika styrka antager man alltid, att den svagare behöfver snarare vältaligheten3 skydd, än den starkare. Att beröfva en af de tvistande i ett mål fall och öppen talan, det är att handla i direkt strid med rättvisans första grundsats. På sådant sätt har aldrig något mål på ett tillfredsställande sätt blifvit löst och skall ej heller bli det. Ett beslut, grundadt på en rättsförnekelse, kan endast lemna den förorättade parten i ett kroniskt tillstånd af missnöje och uppmuntra en förtryckare till att djerft gå på mot ett offer, a PD Se —. L r OR 2 — Oo oo oe l