Göteborgsposten – 27 januari 1869, sida 2

upptäckes han slutligen i nio fall af tio vara grek eller armenier. Det ottomanska riket har i århundraden varit representeradt af omvända kristna, hvilka ibland bära turkiska namn, men äro af obestridd rayah-börd, uppfostran och bildning. De fördrag de ingått och den allmänna hållningen i deras underhandlingar visa i rikt mått, huru svagt de upprätthållit och huru illa de förstått osmanliernas sak. Deremot uppträda grekerna, eller rättare de blandade racer som tillmäta sig denna beteckning, med synnerligt behag i patriotkarakterer. De äro alltid fromma och ihärdiga samt ha en flytande tunga. De äro väl organiserade, och fastän de lätt nog bli af olika mening rörande de flesta spörjsmål, känna de sig likväl af hjertat ense i sitt hat till muselmännen. De äro måhända ej djupa tänkare, men de äro sluga och ifriga politici. Den grekiska saken är alltid tillstädes i deras tankar eller deras tal. Grekiska qvinnor äro lika upphetsade öfver föregifna oförrätter som de grekiska männen. Bj blott de rika damerna i London och Paris taga deri del, utan äfven den ringaste piga i den minsta by på kusten från Korfu till Trapezunt och långt bort i Centralasien har sin ordbok fullt färdig, för att inlåta sig i samtal om saken med den. förstkommande. T. ex. med den unge officeren från Malta eller Gibraltar, som jagar morkullor i Albanien; med klubbisten som seglar med sin yacht kring Egeiska öarne; med presten som besöker de sju kyrkornas ruiner; och med naturforskaren som grubblar öfver brödfödan och lopporna bland Corinths ruiner — alla höra de samma historia. De uppmanas att gifva åtminstone sin gärd af medlidande åt ättlingarne af Homeros och Socrates, hvilka nu äro så förtrampade. Denna vädjan göres af ett pittoreskt och vackert folk. Den grundar sig på några af historiens ädlaste traditioner, på några af konstens mest lysande minnen. Personer, som invigts i alla de sofismer, med hvilka man kan framkomma till de moderna grekernas förmån, bli med hvarje dag talrikare ibland oss, och de återkomma från sina resor fullständigt vunna för en sak, af hvilken de förstå föga eller intet mer än en Raoul, en Guy, en Godefroy, hvilka fattade eld vid munkarnes och pilgrimernas berättelser i Medeltiden. Det är dock en stor skilnad mellan sådant tal, med hvilket en grekisk herre eller dame kan, oemotsagd, undfägna en resande engelsman, och en turkisk paschas allvarliga utveckling, hvilken i grund känner Hellenerna och deras handlingar. Det var en kortsynt politik af den ottomanska regeringen att uttrycka en önskan om att utesluta grekerna från diskussionen, emedan sanningen endast kan vinna på förklaringar och den part, som ifrigt undviker dem, allmänt antages befinna sig i villfarelse. Sålunda har Grekland omsider intagit en ställning, från hvilken det kan bli svårt att rubba det och kan för framtiden uppställa de allvarsammaste beskyllningar mot sin granne, stödjande sig på en förklaring, att det erbjudit sig vilja gifva tillväckliga bevis för sina klagomål inför hela Europa och att tillfället härtill förnekats. I Frankrikes Ägula boke finnes ett sirdeles vigtigt aktstycke rörande den romerska frågan. Detta aktstycke är en depesch af d. 31 Okt., hvari den forne utrikesministern markis de Moustier underrättar den italienske premiorministern, general Menabrea, att Frankrike skall af alla kratter söka förmå påfven att gå in på lösning eller åtminstone provisorisk lösning af den romerska frågan, som italienska regeringen föreslagit. Mera tyckas italienarne ej gerna kunna begära. Om påfven fortsätter sitt motstånd, måste det således nu finnas utsigt till, att Frankrike och Italien skola träffa en öfverenskommelse utan påfven. Under alla omständigheter äro de båda makterna, att döma häraf, på god väg att återupprätta det gamla goda förståndet, hvilket skulle under närvarande förhållanden komma till att omfatta vida mera, än den romerska frågan. En af de äldsta ex-furstarne i Europa, hertig Carl af Braunschweig, hvilken under upproret 1830 förjagades af sina undersåter och senare vistats i England och Frankrike, der han gjorde sig bekant genom sina många egenheter, har i dessa dagar aflidit i Paris. Undersökning pågår nu om sättet att kunna bringa Yoirees vatten till Paris. Planen om -gräfvandet af en kanal från Loire till den franska hufvudstaden uppgjordes redan under Ludvig XIV:s regering, men förföll. Nu hoppas man bättre kunna öfvervinna alla hinder. Kostnaden beräknas till den stora summan af 70 millioner, men vinsten derpå är jemförelsevis mycket stor. Journalistläktaren i lagstiftande kåren har nu blifvit återställd — en eftergift som helsats med stor belåtenhet. Det är nu kallt i Paris, hvarest man tänker föranstalta skridskolöpningsfester under Achille Murats ledning. La Diva är namnet på en ny operett Fr Am AA —