Göteborgsposten – 27 januari 1869, sida 1

Från Riksdagen. För kamrarnes sammanträde i Måndags jemnar A.-Bl. följande redogörelse: Första kammaren. Vid Första kammarens sammanträde i Måndags blef först K. M:ts proposition om ny föreningsakt mellan Sverige och Norge remitterad till konstitutionsutskottet. I afseende på k. propositionen om landtförsvarets organisation uppstod diskussion. Grefve af Ugglas gjorde anmärkning öfver, att K. M:t ej, då förslag om truppens sammansättning framlagts, älven framlagt förslag till ny befälssammansättning. Ansåg att riksdagen i denna fråga ej borde binda sig genom något beslut nu. Dessutom vore osäkert huruvida nästa riksdag, hvars sammansättniog man ej kunde förutse, skulle vara af samma tanke som den nuvarande, Denna frågas djup fordrar bebandling af ett särskildt utskott, såväl af Första som Andra kammaren, 8 ledamöter af hvarje, hvilka särskildt vore dugliga till detta ändamål. Om tillsättandet af ett sådant utskott anhöll tal., jemte proposition derom till Andra kammaren. Justitiestatsministern frih. de Geer ansåg, att man borde förutsätta så mycket sundt förstånd samt intresse för säderneslandet och, framförallt, så mycken kontinuitet hos svenska riksdagen, att, i fall innevarande riksdag godkänner K. M:ts proposition om organiseringen af armsens soldater, en efterföljande skall bifalla den i följd häraf betingade organisationen af befäl. Grefve Gösta Posse förklarade sig vilja framställa några anmärkningar mot det framlagda förslaget, ehuru han gjorde det med både motvilja och bäfvan, men som han ansäge den k. propositionen vara af vädlig natur för fosterlandets framtid, vore det hans pligt att öppet utsäga dessa anmärkningar. Krigsministern har, på sidan 2 i betänkandet, velat motivera förslaget till armtens nya organisation på så sätt, att denna arm endast skulle vara ämnad till försvar. Tal. kunde ej annat än djupt inge sanningen häraf, men på samma gång hade han med en viss förvåning sett, att sjelfva förslaget ej ställts efter denna norm, utan efter en annan. Frankrikes armkorganisation är för närvarande ställd på den fot, att den är underlag för en aggressiv politik. Frankrikes arm6 kan uppdrifvas till en million soldater. Krigsministern har nu, på 8:de sidan af betänkandet, föreslagit, att svenska armåen skall vid behof kunna ökas till 100,000 man. Jemför man nu Frankrikes folkmängd med Sveriges, så finner man, att Sverige skulle i afseende på sin armå stå — relativt — lika med Frankrike. Detta vore således ett eklatant bevis på att det ej vore meningen att ställa vår arm på fredssot. Dessutom borde man ej allenast taga solkmängden i beräkning vid dylika sammanställningar, utan äfven de resp. ländernas förmögenhet, och i så fall biefve proportionen mellan Frankrikes — som —