Göteborg d. 25 Januari 1869 Prof. Holmgrens 6:te och sista föreläsning. Efter att hafva berättat en anekdot om den bekante romerske läckermunnen, Lucullus, då denne för Cicero och Pompejus onsamme i sin Apollosal gaf en middag som kostade 50,000 drachmer (28,500 rdr), uppläste prof. Holmgren för sina förvånade åhörare matsedeln vid en fest som år 64 gafs till ära för den till Rom återvändande Nero. Om man betraktar den oändliga mängden af ämnen från olika länder och från alla naturens riken, så frågar man sig, hade detta allt något att betyda? Må man en dag gå ut på Kungstorget och se det brokiga surrande lit kom der föres — det finnes till blott för att tillfredsställa matsmältningens behof. IIvarje göteborgare är en Lucullus i smått, till hvilken hela nejden måste skatta. Men det är ej nog för magens behof: gå vi ned till skeppsbron skola vi finna att dessa skepp i hvilkas master och tåg vinden hviner, dessa skäggiga sjömän sysselsättas och utslitas med att från fjerran länder föra materiel till våra måltider. Det är menniskans behof efter föda som först framkallat samfärdseln, hvilken dock sedermera kommit att tjena andra intressen. Med fartygen importeras icke blott frön till kolera, liksom äfven till andliga farsoter, utan ock fröen till ädla andliga säden, hvilka skola