Göteborgsposten – 21 januari 1869, sida 2

het för kejsardömet och om hvilken Napoleon på S:t Helena yttrade dessa smickrande ord: Jag tror icke det finnes någon så hederlig menniska som han ; men att någon mera hederlig finnes är omöjligt. Helt ung inträdde herr dEscorval i domarekåren, och begåfvad med utmärkta egenskaper ansågs han bestämd för de högsta platser. Förutsägelserna gingo ej i fullbordan, ty han vägrade envist att mottaga alla de poster man erbjöd honom för att egna Scinedomstolen sina blygsamma och nyttiga tjenster. För att förklara sin vägran sade han, att han satte högre värde på att få vistas i Paris än på den mest afundsvärda befordran och man kunde ej förstå denna hans böjelse. Oaktadt sina verkligen lysande slägtskapsförbindelser och den ansenliga förmögenhet, som tillföll honom efter en äldre broder, förde han det mest tillbakadragna lif, utan att göra sig bemärkt genom annat än sitt ihärdiga arbete och det goda han uträttade. Han var då en man af fyrtiotvå års ålder, men såg ut att vara ännu yngre, ehuru hans panna började få veck. Man skulle ha beundrat hans ansigte, om det ej utmärkts af en viss orörlighet i dragen och om det ej funnits ett sarkastiskt drag kring de alltför tunna läpparne samt ett dystert uttryck i hans blekblå ögon. Att säga att han var kall och allvarlig skulle varit oriktigt och för litet sagdt. Det var köld och allvar med en viss anstrykning af högdragenhet ... I dörren till värdshussalen gripen af fasa öfver den