Göteborgsposten – 20 januari 1869, sida 2

Frrän Utlandet. Kejsar Napoleon har visserligen i sitt trontal vid lagstiftande kårens öppnande i Måndags förklarat, att freden är betryggad och att säledes himlen bör hänga med lyror full. Men äfven de i går anlända utländska tidningarne uttala starka farhågor i detta afseende och synas nästan betrakta hela konferensen såsom ett siascospektakel. Då man vet, att makterna ondast kunnat enas om att afgifva en principiel förklaring till Turkiet och Grekland, bör detta ej heller väcka undran, isynnerhet som denna förklaring lär vara af blott följande i en analys framställda lydelse: Makterna förklara, sedan de pröfvat det af Turkiet afgifna ultimatum och Greklands derpå lemnade svar: Turkiet har skäl till klagomål öfver bildandet af frivilliga band på grekiskt område, hvilket utgör en uppenbar kränkning af den internationala rätten. Det är oaktadt landets inre lagar en pligt för Grekland att icke låta förbereda några mot en grannstats område riktade angrepp. Det är för Grekland en förpligtelse att åtminstone i dess farvatten förhindra utrustandet af kaparefartyg, och det är ej heller berättigadt att motsätta sig återvändandet af de emigrerade kretsarne, som skulle vilja fara tillbaka hem till sin ö. Med hänsyn till dessa tre punkter medger förklaringen berättigandet i de at Turkiet resta anspråk. Hvad den sjerde punkten angår, så finnes det ej något skäl att fasthålla vid densamma, alldenstund Turkiet förklarar, att det vill i detta fall vända sig till de vanliga domstolarne. Den femte punkten innehålles i de trenne första. Dessutom sänder Turkiet i form at en hotelse, men Europa i form af ett råd den eftertryckliga uppmaning till Grekland, att det skall lämpa sitt uppförande efter folkrätten. 38å Turkiet förklarar sig beredt att återtaga sitt ultimatum, om Grekland godkänner makternas åsigter. Makterna uttrycka, i det de formulera detta beslut, den förhoppning, att Grekland skall skynda sig att lemna sitt bifall till dessa rådslut och att återställandet af det goda förhållandet mellan Grekland och Turkiet snart måtte följa. Denna förklaring skulle delgifvas Grekland, hvars svar först om Thorsdag eller Fredag väntas i Paris. Men det bör väl stå temligen tydligt för en och hvar, att en dylik förklaring innebär intet, då makterna, såsom redan i går nämndes, derjomte beslutat, att något eftertryck med vapenmakt ej skall gifvas åt deras beslut. Emellertid beror det nu på Grekland, om det vill salla till söga. Men är väl detta möjligt, och vill ons svärsadren i Petersburg det? Det engelska bladet Daily News innehåller härom följande råsonnemang, hvilket förtjenar att beaktas: I militäriskt hänseende är Grekland underlägset Turkiet; det har ej några govär i sina arsenaler, inga penningar i sin skattkammare, och efter ett mycket kort krig skulle det vara helt och hållet i Ouo:nanska rikets våld. Det är otvifvelaktigt, att Turkiet har en omedelbar och afgjord öfverlägsenhet öfver Grekland; men just denna framgång skulle inom en icke aflägsen framtid visa sig mera förödande för Turkiet, än förlusten af ett halft dussin öar Kreta — skulle i sjelfva verket vara början af ett siut, som hela Europa ser vara oundvikligt, men hvilket kunde med po litisk försigtighet i Konstantinopel uppskjutas, åtminstone tills elöseriet förstört Tulkiets finansiela kredit. Då Greklands gräns väl en gång öfverskridits af en turkisk styrka, skulle äfven gränsen försvinna, för att aldrig mera återställas; och grekerna i Turkiet samt det helleniska konungariket skulle genast känna, att de ej längre vore skilda genom en godtycklig och onaturlig gränslinie. En ockupation, menar det engelska bladet, en ockupation, som ej understöddes af tillgångar, men skulle genom sin stränghet förena grekerna till ett beslutsamt motstånd mot inkräktarne, skulle bevisa sig vara en den kostsammaste affär, och utgifterna för densamma måste bestridas under förhållanden, som voro för Turkiets kredit ogynnsamma. Det, som aldra minst skulle väcka belåtenhet i Petersburg vore en sådan eftergift å Portens sida, att dermed intet tillfälle till inblandning