Göteborgsposten – 20 januari 1869, sida 2

UInderofficeren vände på rockkragen, undersökte pantalongerna och yttrade: — Ni har rätt .. det finnes sådana märken. Den unge polisagentens ögon lyste, men det var blott för en sekund. — Sålunda, anmärkte han, måste den olycklige ha köpt sin drägt. Hvar?... I Temple, naturligtvis, hos en af de krämare som bedrifva affärer med militärkläder i stor skala. De utgöra ej flera än fem eller sex, jag skall gå till den ene efter den andre och den som sålt denna uniform skall helt visst på något tecken igenkänna sin vara ... — Och dermed aro vi långt komna, yttrade Gevrol i hånande ton. Saken var emellertid nu afhandlad. Underofficeren erhöll till sin stora tillfredsställelse tillstånd att aflägsna sig, men först sedan man förberedt honom på att hans vittnesmål sannolikt skulle komma att behöfvas. Ögonblicket hade kommit då man skulle visitera den förklädde soldaten, och poliskommissarien, som åtog sig detta värf, hoppades att resultatet deraf skulle bli något tillkännagifvande om hvem den okände varit. På samma gång som han verkställde undersökningen fick en af polisagenterna efter hans diktamen uppsätta en noggrann beskrifning öfver alla de föremål han påträffade. Dessa voro: i högra byxfickan en tobakspipa, röktobak och tändstickor. I venstra fickan: en portmonnä af skinn, hvilken innehöll sju francs, sextio centimer, och en näsduk som var omärkt. Detta var alltsammans! ..