Göteborgsposten – 19 januari 1869, sida 1

tillhjelp af en aln, för att göra några mätningar, och en penna verkställde hans unge kamrat alltsammans. t Hans högaktning för Lecoq ökades i betydlig grad. Det är sant att den värde veteranen från rue de Jerusalem ej varseblifvit, hvarken utbrottet af den unge polisagentens fåfänga, ej heller hans antagande af ett blygsammare sätt. Han hade hvarken sett hans oro eller tvekan eller de missräkningar han gjort. Efter en stund ledsnade dock pappa Absinth på att se pennan löpa på papperet. Han erfor det slags illamående en genomvakad natt medför, han kände en brinnande hufvudrärk och törstade. Kanhända det dystra rummet, som blef ännu dystrare vid; morgonrodnadens bleka sken, gjorde sitt intryck på honom, utan att han visste derom. Emellertid började han visitera skäuken och var slutligen nog lycklig att upptäcka — en butelj bränvin som till trefjerdedelar var full. Ilan tvekade i första sekunden, men i den andra fyllde han beslutsamt ett glas ända till brädden och tömde det i ett andetag. — Vill ni ha med? frågade han derefter sin kamrat. Det är just inte af bästa sorten, men det låter dock dricka sig. Lecoq vägrade. Han behöfde inga dylika retmedel för att hålla sig vaken. Alla hans förståndsförmögenheter voro nu i verksamhet. Det gällde att instruktionsdomaren vid första genomläsningen af rapporten skulle säga: Låt hemta hit den person som uppsatt denna rapport. Hela