Göteborgsposten – 15 januari 1869, sida 2

Räddning ur sjönöd. Vi ha förut omtalat, att under sisl. Nov. månad i närheten af Ronehamn på Gotland ett skeppsbrott inträffat, dervid engelska skepp. Swift, fördt af kapt. Barnard, hemma i Middlesborough, på resa från Riga till Sherness med trälast, förolyckades. Om denna sjöolycka lemnas i Wisby-P:n följande målande skildring: D. 10 Nov. 1868 randades. Grå, sönderslitna molnmassor jagade öfver himlahvalfvet, en orkanlik storm herrskado. Denna på sitt sätt högtidliga naturscen kallar alltid kustboen till stranden; han vill se huru de mäktiga naturkrafterna kämpa; hans mod manar honom att deltaga i den djerfva leken derute. Hyddan är då för trång, stranden för fredlig; det är hafvets son, som vill kämpa med böljan, brottag med faran, kasta tärning om lifvet. Talrikt samlide voro kustboerna vid Ronestrand. Budskapet ett skepp står på Koggen, ett af grunden, kallade snart alla. Man såg skeppet stå på yttersta sidan af det farliga grundet, man såg huru det vred sig under de förfärliga brottsjöarne, man såg huru dessa brott öfvervältrade fartyget, upplösande sig i ett skum, som stänkte sin fradga öfver mastiopparne, på en af hvilka ett segel, eller rättare trasor deraf hängde, ursinnigt piskade af den vilda stormen. Besättningens räddning låg tuogt på allas hjertan: men huru skulle denna räddning ske? Kanonångaren -Alsbild låg i hamn, danska ångaren Öresund också, men ingen af dem kunde gå ut; stormen var för öfverhändig, faran ögonskenlig. Af de modiga kustboerna mättes ej faran,