Göteborgsposten – 12 januari 1869, sida 1

het moraliskt skyldig att icke handla i afgjord strid med sina komitenters önskningar; men han är äfven en förtroendeman, som måste bära ansvaret för det afgörande ja eller nej han uttalar vid ett vigtigt besluts fattande. Han måste moget pröfva ärendet, innan han afgifver detta votum, och ingen kan väl gerna fordra, att han skall rösta i strid mot sitt samvete och sin öfvertygelse, om dessa skulle råka att gå i annan riktning, än komitenternas tillfälliga önskningar. Man bör neml. ej förgäta, att representantens votum står fast, tyngande med hela dess ansvarsbörda, under det att opinionsvinden hos allmänheten lätt kan kasta om, utan att någon kan göra den tillräknelig derför. Vi känna alla, att regeringen skall vid nu stundande riksdag framlägga sitt väntade förslag om landtförsvaret. Det omtalas temligen allmänt, att det utgör ett bemedlingsförslag, ur hvilket med tiden ett för vårt land fallt lämpligt och möjligast billigt försvarsverk, bygdt på folkbeväpningens system, skall kunna utveckla sig. Det är möjligt, och enligt vårt särskilda förmenande temligen visst, att detta förslag är det i närvarande stund enda praktiskt utförbara, emedan med absoluta folkbeväpningens genomförande så stora omhvälsningar i en mängd förhållanden äro förenade, att regeringen eller representationen svårligen skall kunna välja annat än förmedlingsvägen. Skulle nu detta första möte afgjordt uttala sig för folkbeväpningens ovilkorliga snara genomförande, skulle det på förhand ställa sig i opposition mot regeringens förslag, om hvilket det endast känner, att det är ett bemedlingsförslag, och sätta stadens representanter i en skef ställning, om de skulle finna sig af samvete och öfvertygelse ålagda att votera för bemedlingsförslaget. Vi tro således, att mötet väsentligen bör göra till sin uppgift att frammana olika sidors målsman, att utveckla skälen för och emot, ty det är och förblir likväl en sanning, att en strängt genomförd folkbeväpning skall komma att pålägga folket bördor, hvilka man alltför ofta förbisett, eller lemnat ur beräkningen, då det gällt att framhålla folkbeväpningens alla goda sidor. Vid mötet kommer läktaren endast att upplåtas åt de damer, som önska af höra diskussionen.