Göteborgsposten – 11 januari 1869, sida 2

daren kommer efter att ha lemnat balen på Arken, hvilken är belägen dernere nära fästningsverken, hit med två qvinnor ... Han finner tre personer som dricka vid ett bord. Dessa börja skämta med honom eller visa en alltför stor närgångenhet mot hans qvinnliga sällskap... Han blir förargad, de andra hota honom, han är ensam mot tre, han är beväpnad, han förlorar besinningen och ger eld... Han afbröt sina funderingar och tillade efter ett ögonblick helt högt: — Men är det verkligen mördaren som fört med sig qvinnorna? Allt beror på den punkten... Man måste försöka att få den klar. Han gick genom värdshuset, alltid följd i hack och häl af sin äldre kamrat, och började undersöka omgifningarne kring den af G6vrol inslagna porten. Förspilld möda! Det fanns helt obetydligt snö qvar, och så många personer hade gått der och trampat i densamma, att man ingenting kunde urskilja. Hvilken missräkning efter så stora förhoppningar! . Lecoq nästan gråt af raseri. Han såg detta så ifrigt efterlängtade tillfälle oåterkalleligen förloradt. Han tyckte sig höra Gåevrols grofva sarkasmer. — Nåväl! ... mumlade han tillräckligt sakta för att ej bli hörd, man måste finna sig i och erkänna sitt nederlag. Generalen hade rätt och jag är ingentiug annat än ett dumhufvud. Han var fullkomligt öfvertygad om, att man här ej kunde göra andra upptäckter, än som ledde till antagandet