Göteborgsposten – 9 januari 1869, sida 1

A 6 YUTUTI1T VR RATAR VARS tillfällen till dylika utom dem ett familjelif, sådant det bör vara, alltid erbjuder, äfven på andra håll förefinnas, derför har man inom vårt samhälle exempelvis Göteborgs Föreläsningsstyrelse att tacka. Knappast har en af Upsala universitets mest framstående, yngre professorer nedlagt den vägledande fackla, hvarmed han på ett så glänsande sätt belyste en af verlds-litteraturens intressantaste epoker, förr än en annan, lika utmärkt lärare vid samma bildningens högskola är färdig att upptaga den för att sprida ljus öfver den på samma gång mest komplicerade och mest fulländade af alla mekanismer: menniskokroppen. Prof. Frithiof Holmgrens eminenta talang som populär förelasare är här förut så fördelaktigt känd att vi utan tvekan förutspå föreläsaren ett talrikt auditorium och auditoriel en serie af icke blott intressanta utan äfven lärorika föreläsningar. Apropos dessa offentliga föreläsningar, har det mer än en gång fallit oss in att föreläsningsstyrelsen helt säkert skulle lägga ett nytt godt val af föreläsare till de många förut med bifall helsade, om den lyckades öfvertala vårt lands obestridligt grundligast bildade musikkritiker, prof. Wilhelm Bauck, att här hålla en serie föreläsningar i samma syfte som dem, han hvarje år håller i Musikaliska Akademien. Föreläsningar af detta slag skulle utan tvifvel här liksom i hufvudstaden af en ganska stor allmänhet omfattas med det lifligaste intresse på samma gång vi äro förvissade om, alt prof. Bauck, om så påfordrades, utan svårighet af stadens musici och amatörer af båda könen skall kunna påräkna beredvillig medverkan vid instrumentala och vokala illustrationer till dessa föredrag. Då vi genombläddrade vår pekoraliesamling för sistl. år funno vi ett litet förglömdt stilprof, lugnt hvilande mellan skaldekonungen J. E. Ahlstrands snillesoster:Den sköna Olga samt Min första kärlek och ÅEn sommarmorgon i Ronneby, dem en välvillig insändare (insändarinna?) godhetsfullt tillsändt oss som ett bidrag till veckokrönikan. På samma gång som vi, i senaste laget, erkänna emottagandet af dessa värderika bidrag till Sveriges sköna litteratur, beklaga vi att både lust och utrymme fattas oss att delgifva dem för en allmänhet, hvilken för öfrigt antagligen litet hvar redan haft det dyrbara nöjet att hugnas med den illustre skaldekonungens personliga besök. Dersåre till stilprofvet. I all sin rörande enkelhet iyder det så här: Notta. Engelsmannen Gems för Luske hos mig j från den 30 Maij tils den 17 Juny Suman 16 Rigs: 18 Petronella L—qvist. Upplysningsvis torde böra nämnas, att nottan afser logis under ofvannämnde tid samt att för dokumentets äkthet ansvaras. I en af våra grannstäder på vestra kusten förevisades för någon tid sedan en äktainföding från Eldslandet. Rödbrun, sluskig och illaluktande var han tillräckligt obehaglig för att motsvara alla en civiliserad allmänhets billiga anspråk på en dylik ociviliserad mensklig företeelse, men ändå fanns bland åskådarne en klentrogen, hvilken kulören föreföll mindre äkta. För att komma sanningen på spåren fuktade han derföre ett finger med tungan, fattade plötsligt infödingens blottade arm och öfverfor derefter med fingret hastigt densamma, då genast en hvit fläck visade sig under den mörka ytan. Eldsländaren (en målad fransk matros) kastade en mördande blick på den djerfve, rusade in bakom sitt förhänge och lemnade dagen derpå staden jemte sin förare, båda svärjande ve och förbannelse öfver den svenske bespottaren.