Göteborgsposten – 9 januari 1869, sida 1

I sitt innersta brann han af otålighet. Mördaren underkastade sig visserligen godvilligt de försigtighetsmått som vidtogos för att han ej skulle kunna rymma, men det fordrades fyra personer för att binda händerna på enkan Chupin, hvilken spjernade emot och tjöt som om man velat bränna henne lefvande. — De skola aldrig sluta! sade Lecog för sig sjelf. De slutade emellertid. Gåövrol gaf befallning att man skulle bryta upp och gick sist ut efter att ha gifvit sin underlydande några skämtsamma ord till afsked. Lecoq svarade ej. Han gick ända fram till förstugutröskeln för att förvissa sig om att ronden verkligen afägsnade sig. Han darrade vid tanken på att Gerrol kunde besinna sig och komma tillbaka för att taga saken om hand, så om det var hans rättighet att göra. H: ruktan var oochöflig. Småningom bortiog ljuat stegen, onkan C rik förlorade sig i natten. Man hörde ingenting vidare. I vände då tillbaka. Vorta. fr. Nio 5