Göteborgsposten – 8 januari 1869, sida 2

den raskhet, att 23.000 fulständiga Remingtensgevär blifvit förfärdigade. Derjemte hafva under sistlidet år dels vid faktoriet, dels af enskilde manusakturister i Eskilstuna tillverkats 7,000 kompletta satser låsmekanismdelar, ämnade till förändring af 1860 års mynningsladdningsgevär till bakladdning efter Remingtons system. Denna förändring pågår redan vid de tre gevärsreparationsverkstäderna i Stockholm, Karlsborg och Kristianstad. Under året ha 300 personer vid faktoriet haft sysselsättning. Af denna personal har dock en stor del endast tillfälligtvis under kortare tider haft anställning. Den summa, som tillföljd af fabriksidkares i Eskilstuna leveranser till kronan i och för gevär kommit samhället till godo anslås till c:a 215,000 rdr Utländska silfverarbeten. Den som köper billigt, köper dyrt är en sats, som, trots den motsägelse densamma tyckes innebära, dock alltför ofta besannas. Denna sanning vinner ytterligare bekräftelse genom nedanstående varning till allmänheten, som öfverkontrollören för rikets Myntoch Kontrollverk, hr Joachim Åkerman låtit i Post-T:n införa: Under förlidna julvecka inlemnades vid kontrollverket för juveleraren E. Pettersons räkning ett parti från utlandet införskrifna silfverarbeten af särdeles tunn och lätt beskaffenhet. Bland dessa väckte åtskilliga ljusstakar en synnerlig uppmärksamhet, emedan silfret i desamma var så tunnt, att vid profspånors aftagning man knappast kunde undvika att sönderskafva silfverblecket och blotta den underliggande hartsmassan. Som emellertid silfret befanns vara fullbaltigt, kunde kontrollstämpling förfautningsenligt icke nekas. Ett par (det minsta) af dessa ljusstakar inköptes strax derefter i Pettersons aalubod. Regeringsgatan N:o 27, och betaltes med 40 rdr rmt — ett särdeles godt pris för 2:ne prydliga och moderna silfverljusstakar! Begge ljussiakarne vägde tillhopa 120 ort; men sedan hartsmassa, grofva jerntrådar m. m, som utgjorde deras stomme, blifvit, så vidt sig utan nedsmältning göra lät, bortskaffade, vägde den ena staken 5 ort 65 kern, den andra 5 ort 92 korn; och efter nedsmältning af den förstnämnda qvarstod en silfverbit af 492 korns vigt och 0, 41 halt, innehållande 4 ort fint silfver, i värde motsvarande 2 rdr 67 öre. Silfvervärdet af begge ljusstakarne. hvilka skaligen förtjena kallas försilfrade eller pläterade bartsstakar, öfverstiger fördenskull icke 5 rdr 50 öre. Svenska sångare i Utlandet. Den svenska nationalsångarqvartett, hvilken består af hrr Lutteman, Köster, Ellberg och Ryberg, bar alltsedan pariserexpositionen år 1867 vistats i utlandet, der den gjort vidsträckta resor, ja så vidsträkta, att vi under längre tid alldeles förlorat spåren af densamma. Af ett par utdrag ur tyska tidningar, införda i A. Bl., finner man att denna qvartett mot slutet af förra året uppträdt i ett par tyska städer, och det skall utan tvifvel intressera våra läsare att höra de omdömen som dervid kommit sångarne till del. Kasseler Zeitung för d. 28 Nov. yttrar: Vår andra abonnementskonsert erbjöd en ovanlig konstnjutning. Den inleddes med Mendelssohns herrliga Mecrestille und gläckliche Fahrt och fortsattes med tre föredrag af den svenska sångareqvartetten, hvars medverkan konsertdirektionen förskaffat sig. Det rykte, som föregått dessa qvartettsångare, har sagt fullkomligt sannt. Det sköna, harmoniska samverkandet, hvari hvarje stämma gjorde sig präktigt gällande, det underbara pianot, hela det konstnärliga föredraget, kunde ej förfela att göra det djupaste intryck. Redan efter första qvartetten hade gästerna alldeles vunnit det talrika anditoriet, som egnade den mest spända uppmärksamhet åt de derefter förekommande numren och skänkte dem sitt lifligaste bifall. I Heidelberger Zeitung läses: Vi hade i går den 15 Oktober det nöjet att höra den svenska sångareqvartetten. Voro våra anspråk ganska högstämda med anledning af det rikliga beröm, som från många håll kommit de svenska sångarne till del, så måste vi tillstå att de voro vida öfver det beröm de erhållit. I samklangens renbe: torde vål svårligen något skönare få höras och i detta hänseende påminner sångarqvartetten om den ryktbara Beckerska stråkqvartetten. Ehuru alla rösterna äro af lika stark och vacker utbildning måste vi dock särskildt framhålla tenoren, hvars toner ljödo så tent och klart som klockklang. De flesta namren voro svenska sånger och folkvisor; något enformiga understundom ega de dock sina stora skönheter och det drag af vemod som ofta genomgår den barnsliga visan är af oemotståndlig verkan på vårt sinne. Svenska nationalsängarne (gamla uppsättningen) hafva under ett par månader gästat Finland och der rönt ett enthusiastiskt mottagande: fulla hus och bjudningar hafva hört till ordningen för dagen, och till och med verser i tidningarna hafva vankats. Räddning ur lisssara. I Söndags på efterm. råkade tvenne mindre gossar, hvilka i Wenersborg roade sig med kälkåkning öfver Hamngatan, att, då de icke i tid förstodo att hindra kälkens fart, åka ned i sundet som är beläget midtför nämnde gata. Faran var öfverhängande då frih. Posses betjent Jansson, som lyckligtvis befann sig i nörheten, skyndade till och räddade de små våghalsarne. Lusten till nästans egendom utgör alltjemt ämne för klagomål inom provinsen. Sålunda skrifves från Wenersborg, att i stadens grannskap — isynnerhet inom Wassända socken — ätvensom på Dal tjusnader hafva förekommit i sådan mängd natte:id, att man måste vara betänkt på att hålla nalvakt.