Göteborgsposten – 8 januari 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (öfvers. fr. Franskan.) Mannon tvekade ett ögonblick. — Jag har sagt er, svarade han slutligen, att jag icke vet något mera. Jag har försäkrat er, att jag är oskyldig, och en man nära att dö, har, ehuru slagen at min hand, liksom denna gamla qvinna bekräftat min utsago. Hvad viljon J mera? Då domaren frågar mig, skall jag kanske svara, men till dess vill jag ej yttra ett ord. Det var lätt att se det mannens beslutsamhet var orubblig, och den borde icke förvåna en gammal polistjensteman. Ganska ofta bruka brottslingar till en början vara fullkomligt stumma, hvilka frågor man in gör dem. Dessa brottslingar äro sådane som ega stor erfarenhet, de skickliga, hvilka bereda domaren sömnlösa nätter. De veta, att man ej kan omedelbarligen uppgöra ett försvarssystem, utan att detta tvärtom är ett verk af tålamodot och eftertanken, i hvilket allt bör ega noggrannt sammanhang. Då mördaren sålunda väl visste, hvilken förfärlig betydelso ett till utseendet betydelselöst svar, afgifvet omedelbart efter det upptäckta brottet, kunde hafva, teg han PEHr-.t5 fr N:.o 4