Göteborgsposten – 4 januari 1869, sida 1

mot Josefine. Af Grante 4 barn ådrager sig samilJens kel-gris, den 9I-årigo master Jessie, största uppmärksamheten, Åhan är riktigt en ljus pojke (indeed, a dear bright boy) och är värd hvarje faders kärlek, men Grant gör honom till en kamrat och är både far och vän till sin unga ättling. Under vanliga förhållanden skulla det vara opassande att lemna en närmare skildring af mrs Grants karakter. Annat år förhållandet med Mrs President Grant, som genom sin mans upphöjelse till en politisk centralperson (lhe Central Political figure) i Republiken, om icke i verlden, å sin sida blifvit den förnämsta damen (the leading Lady) i den amerikanska societeten. Hon är i alla afseenden en Lady. Hon är en sann qvinna, en god maka, en öm mor och den sashionabla verlden kan ej fiona något att anmärka mot henne på hennes höga plats. Hon är öppen, tillgänglig, älskvärd och okonstlad, road af bildadt sällskap m. m och skall bli en intagande värdinna i bvita huset. Med sin man kan hoa säga: Jag uppfattar hvilken ansvarsfull plats jag skall intaga, men jag mottager den utan fruktan. Man känner äfven ett bon mot af henne. Då under Staatou-stridigheterna tidningarne. gingo illa åt Grant, fick hon den ljusa äsigten, att tidningsskrifvare voro förskräckliga personer och att the Press should be suppressed. Tisdagsnatten d. 3 Nov. voro halfva den civiliserade verldens ögon fästade på Galena. En telegraftråd hade blifvit ledd till biblioteksrummet i ett privatbus, der Grant satt med 20 af sina vänner. Kl. 10 började det mystiska instrumentet sjunga sitt Ticke-te-tick, Tick-e-te-tick. De uttydda orakelsvaren lydde så här: Maine lofvade 30,000 och har hållit sitt ord. hlaine)L.