Göteborgsposten – 31 december 1868, sida 1

em till den som visar sig mera intresserad— En paus uppsto ortsätta och framträdde ånyo; men i samma gondlick sporde general Haselika: Är hr cammarherren för egen del kandidat, annars synes det ej parlamentariskt att nu meddela nöjligen ganska upplysande saker i hvarjeanda frågor? — Hr Boij drager sig nu tillbaka. d. må Hr Boij tog frågan som uppmaning att att sto bys ha Ordföranden: Åbehagar hr Boij fortsätta ? är i i i i sk Skräddaremästaren Roos erinrade, att han vid ett föregående valmöte uppställt den frågan: hvad gingen I ut för att se? Då gällde det att uppdaga 13 representanter för i hufvudstaden, men nu endast att utse en il stället för den ledsamt nog aflidne Blanche. Två voro att välja på: hr Hedin och hr Lindhagen. Tal. förordade den försnämnde. interpellera hr Hedin. Han synes vilja in-g. skränka konungamakten och förändra riksdags-15 ordningen, men — — (ett förfärligt buller uppstår, hyssjningar och stampningar. 8 Litteratören L. Alm: Jag anhåller att så Hr st Alm sätter sig). Konditor Grafström anser att då hr Lindd hagen blifvit uppställd såsom kandidat, så bör j han framträda och yttra sig, ty han är ej af alla känd. (Hr Lindhagen! Hr Lindhagen!) k — Paus. ej ligt att han kan uppträda. (Proposition! ProOrdföranden erinrar, att då hr Lindhagen tycks vara tillstädes, är det således omöji Ordföranden kunde ej säga bestämdt om Ja var öfvervägande). let med valmötet var vunnet. Två kandidater hade blifvit uppställda. Det hade icke alltid varit fallet såsom nu, att han kunnat uttala General Hazelius framhöll nu att ändamåmm mm Mm MR sin aktning för begge. Nu återstod intet annat än att gå hem och å valdagen mötas vid i valurnan. J Hedin! Ja! Ja! Ja! Nej! Nej! — I Frih. Liljenerants ansåg det ej vara nog i att hr Hazelius gått i proprieborgen för hr Lindbagen. Han hade af aktning för valmännen bort komma tillstädes. När har hr Lindhagen visat sig liberal? Hos stadsfullmäktige; a, men i yrkandet på utgifter för stadens räkning. I politiska frågor kände man ej om hr Lindhagen var liberal. (Upplysningsvis vill jag nämna att mot hr Lindhagens lämplighet till riksdagsman uppställer man flitigt inkastet att han i afseende på hutvudstadens försköning och utveckling ej är njugg ; och detta argument är nu verksamt). General Hazelius ber att med några ord få besvara den förre talaren. Ingen kan bestrida hr Lindhagens redbara och frisinnade J i I karakter, hans stora kunskaper, hans outtrötts liga nit och arbetsförmåga, och hans stora och esnyttiga verksamhet för Stockholms kommun. I Dessa förtjenster borde ingen rättskaffens man Å bestrida honom. Dermed var diskussionen slut. Men som ordföranden iske förr velat yttra sig, så bad han att nu få säga några ord; kort skulle ör han vara. e Derpå tog hr Hierta till ordet. I anledtning af hr Hazelii uttalade fruktan för den 1nyliberala klubben, så ville tal. upplysa att vå I hån under förliden riksdag hade hört omtalas den der klubben som sammanträdde å Hotel Royal och dit äfven medlemmar af landtmannara I partiet kommo — och så hade man i den velat se något förskräckligt. Hr Hierta hade a då fått en liten åtrå att besöka klubben för att se hvad man hade för sig der och blifvit införd der af — hr Blanche, som aldrig varit ansedd som en samhällsfarlig person (Nej! Nej!) er i Man företog sig ingenting farligt der, utan diskuterade blott frågor som förekommit vid do riksdagarne, men ej afgjorts efter önskan. sa; i Emellertid hade man föreställt sig att klub itt, ben skulle vara röd; men den var alls icke er, i röd. Från klobben hade visserligen en bok ist j ra I dt, em ide utgått, och den var försedd med röda permar, men deri låg ju ej något farligt, och visserligen föreslogs deri civiläktenskapets införande, men den frågan hade talats om i lagutskottet, och det dröjde visst icke länge innan de I civiläktenskapet blef legaliceradt. Man skulle ldsej i klubben kunna uppdaga något rödt spöke, ga hvarken midt på dagen, eller ens vid lika ide I svag belysning som nu i börssalen, och de nyliberala voro alls icke farliga — — Man kas I skrattade åt hr Hiertas humoristiska afslut bening af mötet — och så skildes man åt. nna Att hr Hedin till följd at sitt lugna och