Göteborgsposten – 30 december 1868, sida 1

talas om Vyvyans af Trevellick? Det var ett stort hus innan grufvorna började bearbetas — måtte hin ta dem och alla de rucklen man för deras skull bygger och bygger, tills Trevellick ej blir mera likt en gentlemans gods än sjelfva Exeter! — En gentlemans gods, upprepade jag drömmande; men detta är ju ett värdshus? En blixt af harm lyste i den gamla qvinnans öga. — Och om en gentleman råkat på obestånd och tar sig till att herbergera resande en och annan gång, hvad kan ni ha att säga deremot, sir? Man har sörjt för er som om: ni varit en prins, ty miss Lichetts har sjelf passat upp er och ni har fått det bästa sofrummet i hela huset. Mr Vyvyans far skulie vända sig i grafven om han visste hvilka onda dagar som kommit för Vyvyans. Midtunder min öfverraskning genomkorsades midt hufvud af en plötslig tanke. — Hvarföre undviker mr Vyvyan mig? Den gamla betraktade mig med det slags förakt qvinnan brukar visa för en mans enfald. — Tror ni, sir, att då en gentleman förlorar så mycket jord som den gamle squiren gjorde, sonen tycker om att påminnas om de tider som varit? Squire Vyvyan var en sann gentleman, han som hans förfäder före honom,