Göteborgsposten – 29 december 1868, sida 2

af ej fullt 1,500 mill. fres, hvaremot en uppställning af statsskulden d. 31 Dec. 1867 uppvisade den ofantliga siffran at 6,775,408,158 fres, med en erforderlig ränteutgift af c:a 333 mill. fres. Osterrikes statsskuld angafs d. 31 Januari 1850 till 1,023,200,000 floriner C.-M. kapital och det årliga räntebeloppet för 1851 till 52,472,731 fl. C.-M.; men d. 31 Dec. 1867, omräknadt till ett 5 prets kapital i floriner österrikisk Währung, till 3,025,315,896 fl. ö W. med en årlig kostnad af inalles c:a 135 mill. fl, hvaraf 32,827,000 fl. fördelats på Ungern och 102,393,446 fl. på den andra rikshalfran. Statsskulden har således under loppet af de sista 18 åren ungefär tredubblats. Rysslands finansiela ställning har under de sista årtiondena gestaltat sig nästan lika ogynsam, som Österrikes, ty den räntebärande ryska statsskulden erfordrade år 1851 en årlig utgift af 28,496,647 rubel silfver, men år 1868 69,618,592 d:o, vid ett kapitalbelopp af 1,809,942,643 rubel silfver, hvaribland 590,499,158 rubel silfver räntefritt pappersmynt. Frankrike, Italien, Österrike och Ryssland ha i afseende på etatslån uppnått sin yttersta gräns, och ha åtminstone de tre sistnämnda staterna synbarligen kommit till den punkt, utöfver hvilken landets skatteförmåga icke skall gå, för att kunna uppsamla medel till ränta och amortering. I den af österrikiska regeringen under loppet af detta år utförda ränteminskningen å statsskulden ligger det första påtagliga erkännandet af detta bedröfliga förhållande. Österrike, Italien och Ryssland lida nu i nästan lika mån af det ogunstiga i tvångskursen å ett vacklande pappersmynt, och det är tydligt, att endast genom ett snart genomförande af ett rikugt skattesystem med största möjliga besparing i afseende på armåens och flottans budget en fullständig statsbankrutt med alla dess töljder skall kunna undvikas, men att deltagandet i ett mera långvarigt och stort krig måste under närvarande finansoch statsskuldsförhållanden ofelbarligen hatva densamma till följd. För Frankrikes del förhåller sig saken visserligen skenbarligen något annorlunda, och den omständigheten, att det sista lånet under loppet af detta år lyckats, framhålles såsom ett lysande vittnesbörd om den franska statskrediten och outtömligheten af Frankrikes hjelpkällor. Men genom allt detta tillintetgöres likväl icke det faktum, att i Frankrike statsskuldens årliga kostnader i medeltal betunga hvarje familj med en utgift af nära 200 fres! Nordtyskland skall, det medger sjelfva Köln. Leit., svårligen kunna bära sin nuvarande höga militärbudget, emedan härigenom medlen för andra statsändamål högligen inskränkas samt många önskvärda skattereformer och lättnader återhållas, ehuru likväl de stora, företrädesvis från andra furstar på sista åren tagna statsdomänerna kunna lemna någon hjelp åt finanserna. Frankrike deremot kan under sina förut nämnda statsskuldsförhållanden omöjligen länge uthärda och fortsätta sin närvarande höga militärbudget; allt fordrar der ett afgörande. Detta känner den allmänna meningen inom sig. Under dylika förhållanden, såsom de här ofvan angifna, är det icke underligt, att makterna, eller rättare deras styresmän, hvilka ej våga skrida till inskränkningar i sina rustningar, förrän ett afgörande träffats, börja spänna bågen högt, för att antingen framkalla ett sådant eller ock bringa till stånd en allmän kongress, på hvilken alla sväfvande krigsfrågor skola kunna muntligt lösas, hvarigenom man skall bli i svånd att företaga den af finanserna och folkens behof ovilkorligt fordrade afväpningen. Men eftersom ingendera makten gerna vill kläda skott och uppträda med öppet vizir, så skicka de före sig den orientaliska fråman hvilkan iIinnahållar tFHAEIjiÖF hrännhara