Göteborgsposten – 29 december 1868, sida 1

jen, egnades icke uteslutande åt nöjen, ehuru den ena lysande hofsesten aflöste den andra, alla naturligtvis arrangerade specielt för honom. Besöket här hade äfven vett allvarligare ändamål. Vid prinsens ankomst hit var stormästarebefattningen i Englands frimurareloger ledig. Prinsen var dertill designerad, men han var icke ännu nog hög frimurare för att dertill kunna väljas. I England lärer gradpasseringen inom frimureriet erfordra lång tid för infödda engelsmän. I Köpenhamn lärer icke frimurarelogen bestå af så många grader, som i Stockholm, och för att nu på den kortaste tiden blifva kompetent till stormästareplatsen i England, tog prinsen under sin vistelse här alla de erforderliga graderna, blef derefter Carl XIII:s-riddare och samma dag vald till frimurareordens i England stormästare. Den under prinsens härvaro nästan oafbrutna dimman — en engelsk dimma — omöjliggjorde alla jagtpartier; detta nöje måste han således försaka. I konungens sällskap besökte han deremot flera härvarande handelsbutiker och gjorde ganska betydliga uppköp. Sedan sista besöket här har priosens yttre blifvit mera manligt; då hade han ännu endast fina kadettmustacher, men nu bär han ett vackert svart skägg. Han är smärt, men starkt byggd, med behagliga rörelser. Damerna försäkra att han är liflig, glad och vacker samt att han dansar både väl och gerna. Antagligen emedan det stilla och decenta familjelifvet vid danska hofveticke precist öfverensstämmer med prinsens af Wales skaplynne, lärer han förmått grefve Gyldenstolpe, som i egenskap af kavaljer anställdes hos prinsen och som skall vara en särdeles glad ung man, att medfölja till Köpenhamn och qvarstanna der tills prinsen reser vidare. Till Carlsdagen, den 28 Januari, lärer kronprinsen af Danmark inträffa här och tros då komma att tillbringa flera veckor hos den kungliga familjen. Det är med anledning at detta besök, som Amaranterordens högtidsdag blifvit framflyttad till i början af Februari, enär de unga tu, kronprinsen och hans blifvande brud, då skola intagas i nämnde orden. På aldra sista tiden hafva tvenne befordringar egt rum, hvilka sannolikt skulle ådragit sig tidningarnes uppmärksamhet om ej — rjulstöket varit en så mäktig afledare. Till ötverste vid fortifikationen har kaptenen derstädes M. V. Landegren blifvit utnämnd. Ett så raskt hopp inom samma kår lärer hittills icke inträffat, men är föranledt ej blott af alldeles särskilda omständigheter vid nämnde kår, utan äfven deraf, att den nye öfversten erkännes vara platsen fullkomligt vuxen. Det är med hänsyn till behofvet af friskare krafter, som hr Landegren erhållit en plats, hvilken icke precist aspirerats af dem, som efter ålder här stått densamma närmare. Icke mindre märklig är en annan befordran. Sedan kommendören Ahlgren på ansökan entledigats från chefsbefattningen i förvaltningen af sjöärendena, har kommendören A. Adlersparre på förordnande mottagit samma chefsplats. Derigenom har den hittills af den senare innehafda expeditionschetsbefattningen i sjöförsvarsdepartementets kansliexpedition blitvit ledig, hvilken troligen kommer att uppdragas åt öfverstelöjtnanten frih. O. Stackelberg. Man torde erinra sig att en obehaglig konflikt uppstod sistförlidne riksdag i Andra kammaren emellan krigsministern Abelin och hr Adlersparre, dervid den senare betedde sig mindre grannlaga mot den förre. Saken tog emellertid den kuriösa vändning, att sjöministern grefve v. Platen lemnade sin plats iregeringen, under det hans bäste man i kansliet, hr Adlersparre, qvarstannade på sin plats såsom expeditionschef. Ehuru af alldeles motsatta lynnen, har den provisoriske sjöministern, statsrådet Thulstrup och hans expeditionschet dragit jemnt; men offerten at en chefsplats har dock hr Adlersparre desto mindre bort försaka, som den bland annat betryggar hans qvarblifvande både i hufvudstaden och i Andra kammaren, sannolikt ock hans återval till nästa legislatur. Om den ifrågasatta förenin