Göteborgsposten – 29 december 1868, sida 1

Min värsta julafton. (Öfvers. fr. Engelskan). Hvad skulle jag göra? Tills nu hade jag glömt det nattliga besöket, men erinringen derom endast ökade min oro. Hade min plånbok blifvit tagen ur min rock uvder det jag sof? Jag gick till fönstret som jag funnit öppet. Det vette nedåt en smutsig gård, och just under det var ett framskjutande stycke af ett tak, på hvilket man lätt kunnat komma upp. Jag kände mig mer än någonsin öfvertygad om, att någon varit inne 1 rummet. — Om jag frågar värdshusvärden, tänkte jag, skall det blott tjena till att visa honom, att jag verkligen är värd att röfvas. Jag tror att detta är en röfvarehåla, men i alla fall tror jag ej att gömstället i panelingen är ett inbillningsfoster af mig; om jag håller mig lugn, skall jag erinra mig något särskildt om det ställe, der jag vidrörde fjedern. Jag kände mig dock ingalunda lätt till — 2) Forts. fr. N:o 301.