Göteborgsposten – 28 december 1868, sida 2

hade blifvit litot mera vaken, och då ljuset föll på utskärningarne i panelningen, lutade jag mig ned och undersökte dem. Några af figurerna voro så upphöjda, att jag tyckte att de omöjligen kunde ha blifvit utskurna i sjelfva panelningen; nästan omedvetet tryckte jag fingret mot en af dem. Då jag så gjorde, gled orneringen undan och i dess ställe var en liten mörk öppning. Jag har ofsa beskrifvit den käusla jag då erfor, men jag lyckas aldrig tydliggöra den för folk. Det tycktes mig att detta säkra gömställe blilvit mig sändt till belöning för min oro, och utan ett ögonblicks tvifvel eller tvekan tog jag min plånbok ur rocken och lade in den i gömman; jag kom deretter att tänka på en mindre plånbok, lade den under den större och sköt ihop panelningen. Jag drog en djup suck af lättnad, och liksom till hämnd för dröjsmålet, blef mitt begär att sofva så öfverväldigande, att jag knappt visste huru jag kom i sängen. Jag har en dunkel erinran om att jag gick upp till fönstren och fann att de ej hade några krokar; men jag minnes ej någonting vidare. Jag kan ej säga huru länge jag sot. Plötsligt fann jag mig sittande i sängen med vidöppna ögon. Rummet var i djupt mörker ; det kändes ännu kallare och jag visste, utan