Göteborgsposten – 28 december 1868, sida 2

Men jag skrattade snart åt min ögonblickliga farhåga. — Naturligtvis kan jag känna efter längs hela orneringen och då måste jag hitta på rätta platsen. Derefter slutade jag min toalett, packade upp min nattsäck och hvisslade glädtigt under det jag började min nya undersökning. Men jag upphörde snart att hvissla. Jag kände på hvarje bit af orneringen — jag tillochmed undersökte den del deraf som fortsatte utefter långsidorna af mitt sofrum — sörgätves; allt kändes fast och solidt, och då jag slog derpå, i hopp att af ljudet upptäcka hvar min skatt var gömd, blef jag likaledes gäckad i min förhoppning. Jag stod med öppen mun, stirrande på denna olycksaliga ornering som föranledt denna olycka, och jag började föreställa mig att alltsammans varit en dröm och att jag skulle finna plånboken under min hufvudkudde. Nej, den fanns ej der. Jag steg tillbaka och såg rundt omkring mig. Det föll mig nu in att jag varit sömnig på förnatten, att jag måste ha låtit den ligga qvar i min rock. Men den fanns ej der heller, och jag blef nu allvarsamt modfälld. (Forts.)