Göteborgsposten – 28 december 1868, sida 2

Från Utlandet. Under juldagarne har osämjan mellan Turkiet och Grekland ej ryckt sin lösninett steg närmare, under det att deremot diplomatien synbarligen utvecklat den största verksamhet, för att söka åstadkomma en öfverensstämmelse, hvilken skulle kunna möjliggöra förekommandet af ett krigsutbrott. Naturligtvis äro härunder de ingångna berätteiserna af sinsemellan stridig natur, idet somliga lofva en snar fredsuppgörelse, medan andra deremot snarare tyckas luta till att anse krigsfaran öfverhängande. Det tyckes emellertid framgå såsom visst, att makterna utöfvat stark tryckning på båda partarna, så att Turkiet funnit sig befogadt att mildra sina vidtagna åtgärder, så att dess befallning om, att de inom turkiska området bosatta grekerna skulle lemna detsamma inom en viss tid, ifall de ville undgå att anses för turkiska undersåter, förändrats derhän, att denna befallning icke afser bosatta, fredliga greker, utan endast lösa personer och vagabonder. Denna mildring är mycket betydelsefull, emedan hela den turkiska handeln ligger i grekernas händer, så att stora omhvälfningar måst bli en följd af den strängare befallningens bringande i verkställighet. Såsom läsaren erinrar sig, utsträcktes denna utvisningsbafallning äfven till Donaufurstendömena. Häremot uppreste sig en mängd praktiska svårigheter, och man befarade, att genom denna åtgärd oroligheter skulle gripa sinnena äfven derstädes. Ofvannämnda mildring omfattar nu äfven dessa greker, hvarjemte Porten förlängt den tid, inom hvilken de lösa grekerna skola ha lemnat dessa under Portens öfverhöghet stående landamären till ytterligare fem veckor, dertill manad af makterna, hvilka naturligtvis både skola och vilja begagna denna tid, för att derunder bringa något slags fredlig uppgörelse till stånd. Enligt hvad förut omnämnts, skulle denna fredliga uppgörelse sökas bli åvägabragt genom en konferens. Förslag till en sådans sammanträdande har väckts af Ryssland, som derjemte påyrkat, att fientligheterna mellan Turkiet och Grekland skulle hvila under den tid konferensen handlar, och att den turkiska utvisningsbefallningen skall återkallas eller åtminstone icke utföras. Vestmakterna har tagit förslaget ad referendum, under det Turkiet, sannolikt för att visa sin goda vilja, mildrat sina åtgärder. Från Wien meddelas, såsom det uppgifves från säker källa, att Österrike otvifvelaktigt ingår på förslaget och att Grekland sannolikt antager det. Man nämner äfven Italien såsom böjdt derför. I en annan uppgift från Wien heter det deremot, att vestmakternas åsigter om grundvalen för en konferens fullkomligt öfverensstämma med Österrikes, och sannolikt är äfven, att det ej skiljer sin hållning ifrån deras. Medan dessa händelser pågå bakom kulisserna, ökas upphetsningen inom Grekland mer och mer. Den i Athen bildade vaktionskomiten har neml. ingifvet en petition till deputerade kammaren med begäran, att denna skall uppmana regeringen att, understödd af den allmänna folkmeningen, taga initiativet till ett krig med Turkiet. Det skulle tyckas gränsa till vansinne, men omständigheter förefinnas, hvilka gifva sakerna ett något ändradt utseende. Den turkiska landthären är i trots af alla försök till omorganisering, i djupt förfall. Den består af en Nizam eller aktiv arme om 48 infanteriregementen, hvartdera om 2 bataljoner, 24 kavalleriregementen och 96 batterier, och af ett Redif eller landtvärn, till hvilket likväl icke någon regelbunden rekrytutskrifning under många år egt rum och derför torde sakna såväl en inöfvad stam som vapen och ekipering. Infanteriet har ännu till största delen de gamla låsgevären, och artilleriet hade ännu i slutet af förlidet år endast fyra refflade batterier. Den grekiska armben består (nationalgardet och det oregelbundna uppbådet af Men jag skrattade snart åt min ögon11:52612—. 22—