Göteborgsposten – 19 december 1868, sida 1

nmim 33r — — nansmöte på Börsen, och ett sådant har allid några intressanta pointer. Aftonbladet och Dagens Nyheter uppställa första rummet såsom kandidat, litteratören l:r S. 4. Hedin. Dagl. Allehanda, StockholmsPosten och Dagbladet uppställa revisionssekreteraren Lindhagen. Fäderneslandet uppställer kapt. ankell. Således tre kandidater. Samtlige dessa tidningar motivera med berömvärd öppenhet sina förslag. Märkligast härvid är, att eburu hr Hedin är både stiftaren af och själen i, samt den onekligen både talangfullaste och mest energiske inom det ny-liberala partiet, så har dock detta i samråd med Fäderneslandet uppställt kapt. Mankell såsom kandidat. Nämnde parti torde dock icke inom hufvudstaden förfoga öfver många röster. Hr Hedin kan sannolikt påräkna ett vida större antal bland de röstberättigade inom Stockholms arbetareförening. Jag är dock fortfarande fast i den åsigten att revisionssckreteraren Lindhagen får de flesta rösterna. Mot honom kan endast det anmärkas att han är embetsman. Hans stora kunskaper, bans sjelfständiga karakter och hans frisinnade grundsatser kan ingen jäfva. Huru föga hållbar den grundsatsen emellertid är, att till ledamöter i riksdagens Andra kammare icke böra väljas personer vLi rikets tjenst, framgår tydligast deraf, att de som ifrigast proklamera denna grundsats, till valen som förrättades 1866 i första rummet förordade kommendör Adlersparre och nu uppställa som kandidat kapten Mankell, begge ji rikets tjenst. Man ser såledos att en regel uppställes, som icke hålles vid makt. Till och med Dagl. Allehanda, som äfven koketterar med denna grundsats, hade dock nu kastat den öfver bord och förordar hr Lindhagen, af fruktan, synes det, för någon med ungdowmliga illusioner eller studerkammarteorier. Fastare är grundsatsen icke heller på det hållet! Uppenbart är, att då hufvudstadens talrika embetsmannakår och likaledes talrika handelskår något så när blifva ense om samma kandidater, så kreeras dessa till riksdagsmän, och erfarenheten visade vid de förra riksdagsmannavalen att nämnde kårer alldeles icke missbrukat sitt inflytande. Otvilvelaktigt är, att ledarne af de olika fraktionerna förfara klokast, om de gå in på en kompromiss, såsom skedde vid valen 1866. Enigheten bland de moderat liberala, hvartill jag räknar de aldra flesta bland ofvannämnde begge kårer, är ojemförligt större, eller, om jag så får uttrycka mig, jemnare, än ibland de ultraliberala, som lida af brist på sammanhållning. Ändtligen har då en Enskild bank kommit i verksamhet, hvars flesta lottegare icke äro penningemenniskor, utan beskedliga hemmansegare och allt-uppoffrande damer, gifta och ogifta. Nämnde bank är bildad på Gotland. Af 179 lottegare äro 102 anspråkslösa hemmansegare och 17 damer. Det rent plutokratiska elemontet representeras al två grossbandlare och två konsuler; merkantilsystemet af 18 handlande och den högre intelligensen af två häradshöfdingar och en doktor. Oaktadt alla uppmaningar, har ännu ingen af de under Novemberoroligheterna af manskapet vid lifgardet till häst misshandlade kunpat förmås att namngifva sig och begära åtal, ja, icke ens en enda af de många stukade hattarne har presenterats. Visserligen uppgafs för några dagar sedan såsom fullt tilltorlitligt att en artillerilöjtnant G. A. O hade blifvit misshandlad och att han derföre hos sin chef begärt krigsrätt; men nu har nämnde chef desavouerat hela denna berättelse. Deremot är det nu afgjordt, att signora Cari och s:r Bentami från d. 1 Januari blifvit engagerade för att uppträda på Stora kungl. teatern. Om de blifva riktigt välkomna bakom kulisserna, lemnar jag osagdt, men att den kungliga teaterdirektionen, som från lång tid tillbaka alltid hört till strykklassen, snart tår sina heta stunder, lider intet tvifvel, och det skall icke förvåna mig, om den store konstkritikern och dalkarlen Liss Olof Larsson återigen tager den kungl. teaterns styrelse i kragen för dess oförsynta tilltag att vilja göra operan till ÅLett kosmopolitiskt oting.Om Liss Olof kan uttala det der främmande ordet, är jag icke säker på; men kammaren skall nog fatta hvad han menar, och det är hufvudsaken. För Södra teatern har den produktive Hodell skrifvit en nyårspjos, hvari alla hufvudpersonerna i Blanches teaterpjeser skola uppträda. Med hr Hodells utmärkta förmåga att arrangera, bör af ett så rikt stoff ganska mycket kunna göras. Slutas pjesen med Blanches apoteos, presenteras hans byst belyst af bengalisk eld, så skall pjesen göra lycka på Söder, äfven om hrr konstdomare uttala vissa betänkligheter på gamla viset. Göran. Göteborg d. 19 December 1868 Väderlekstelegram af gårdagen från pariserobservatoriet upplyser att ett betydligt barometerfall i går egt rum i England, hvaremot barometern stigit i Tyskland och Ryss