Göteborgsposten – 19 december 1868, sida 1

sen at Wales någon at de första dagarne 1 nästa vecka återvänder till Danmark. Möjligt är dock, om köld och snöfall inträffar här i trakten, att en större harjagt på spårsnö kommer att anställas i Sörmland på hr O. Dicksons der belägna egendom, förr tillhörig hofmarskalken Wahrendorff, der jagten är särdeles väl vårdad och der allt är så dyrbart och med så stor komfort ordnadt, att flera kungliga personer samtidigt kunna gästa. Men, som sagdt är, äfven denna förlustelse beror på väderleken och för närvarande är den mycket vankelmodig. : Öfverste v. Troils afskedstagande från dess befattning såsom kommendant för Stockholma garnison, har man partout velat ställa i sammanhang med Novemberoroligheterna, om hvars afstyrande man för den dramatiska effektens skull uppgifvit att öfverståthållaren och kommendanten v. Troil varit af olika åsigt, med den påföljd att den senare begärde sitt afsked. Faktiskt är att öfverste v. Troil redan på Fredagen var sjuk till följd af en förkylning, och major Björnstjerna med anledning deraf förordnades till kommendant, enär med visshet kunde förutses att tjenstgöringen de följande dagarne i alla händelser skulle blifva särdeles ansträngande för en man, som redan uppnått 62 år. — Man vill dock ej härtill taga någon hänsyn, och ganska säkert utan att öfverste v. Troil derom sjelf hade den ringaste aning, har ätven han blifvit inregistrerad bland Novemberdagarnes martyrer. I sammanhang härmed erinrar jag mig en liten tilldragelse, som jag tager mig friheten omnämna. Excellensen grefve Gustaf Löwenhielm, som redan 1818 utnämndes till de förenade rikenas minister vid franska hofvet, vistades i Stockholm på besök vid den tid då kejsar Alexander II skulle krönas. Trots sin höga ålder och uttömda lefnadskraft fordrade nu grefve Löwenhielm att få öfvervara kröniogen såsom de förenade rikenas sändebud, hvilket anspråk på grund af de mest giltiga skäl ej kunde villfaras. Någon tid derefter afled grefve L Ä Crusenstolpe förklarade då genast i ett af sina ställningsbref, att den enda orsaken till grefve L:s inträffade död (vid 80 års ålder) var grämelse, framkallad af den ofvan antydda resus. Vi betvifla visst icke, yttrades med anledning häral i Kapten Puff, att den gamle heders mannen dog af nyssnämnde orsaken, men hemställa dock, om han ej möjligen också, till någon del åtminstone, kan hafva aflidit till följd af ålderdomsvaghet. Biand de särdeles komiska berättelser som dykat upp efter Aug. Blanches begrafning, är den, att vederbörande skulle hafva förbjudit eller hindrat liktåget att taga vägen öfver Gustaf Adolfs torg. Orimligheten af en sådan berättelse är lika stor, som att; tåget skulle begagnat denna väg för färden till Nya kyrkogården, hvartill i alla fall åtgick fullt två timmar, men ganska säkert tre skulle erfordrats, ifall den ändå längre vägen öfver nämnde torg hade valts. Huru högtidlig man än ville göra bografningen, så är det uppen bart att om man onödigtvis fört den aflidne en längre väg innan han kom till det sista hvilorummet, så hade man förvandlat processionen till en exposition, följaktligen till något som närmade sig till det löjliga. Att en minnesvård skall resas öfver Blanche, derom äro alla hans vänner ense. Men hvar, derom skall man snart börja ati tvista. På hans graf? Nej, på Djurgårdsslätten, yrka somliga med stor ifver. Nämnde plats omgifves af Hasselbacken, Mothander ska manegen, Alhambra, Novilla, Franska värdshuset, Lubeck och Lilla Hasselbacken. Medgif, en mionesvård der skulle taga sig befängdt ut. Men — — Den af K. M:t nyligen tillsatta komitön för utredning af vissa frågor, rörande båtsmanshållets lindring, skiljer sig ganska märkbart, äfven hvad sammansättningen beträffar, från den bekanta komitån för rustoch rotehållsbesvärets lindrande. I den senare inkallades tre ledamöter af Andra kammaren, hvilka förnämligast af den anledning ådragit sig allmänhetens uppmärksamhet att de ådagalagt en utmärkt talang vid utskrisvandet af reseoch traktaments-räkningar, af hvilka en just nu i besvärsväg skall af K. M:t prökvas. I den förstnämnda komiten vill det synas att K. M:t lagt synnerlig vigt derpå att endast inkalla sakkunniga och för frågan fullt intresserade personer, de der anse traktamentet såsom bisak. Till en för någon tid sedan meddelad notis att grosshandl. Murån i afsigt att be främja industrien satt sig i spetsen för bildandet at Sandvikens jernverks-aktiebolag, i hvars styrelse han nu är vald till ordförande naturligtvis, kan jag nu tillägga, att då ångfartyget Sundsvall på sin sista resa hitkom, var det till betydlig del lastadt med hjulringar (Tyres) at Besemerstål, tillverkade vid Sandviken på beställniag af trafikstyrelsen för statens jernvägar. Det stora jornvorket är således redan i gång. Troligen har ni observerat, att hufvudstadstidningarne blifvit både så modiga och så eniga att de förorda — nya jernvägsbyggnadsföretag. Företeelsen är i hög grad glädjande. Det är visserligen berömvärdt både att tala om, och att iakttaga den strängaste sparsamhet, allenast den utöfvas på ett klokt: sätt. Men det är icke klokt, då tyvärr kraftiga armar i flera tusental sakna sysselsättning och så många tusen personer lida brist emedan de ej kunna få arbete, att idka sparsamhet ge 11