Göteborgsposten – 15 december 1868, sida 2

införlifvadt med Nordtyska Förbundet, sastän det ännu har sin egen konung och regering. Preussarne ville derför icke ha någon preussisk gesandt derstädes. Men då v. Beust icke ville draga tillbaka den österrikiske, så fann man det nödigt att icke lemna fältet alldeles öppet åt denne, utan behålla äfven en preussisk gesandt derstädes. Vid nämnde diskussion yttrade en af regeringens anhängare i Preussens deputeradekammare bl. a. följande, som karakteriserar stämningen: Gresve Benst — j kunnen tro mig på mitt ord — har ännu icke uppgifvit något af sitt verkligen sjukliga hat till Preussen (bifall från högern); han bar icke heller blifvit liberal, det skulle ja vara contra naturam sui generis (munterhet). Då grefve Beust ger sig mine af att ha liberala tendenser-, är äfven detta blott en produkt af hans bat till Preussen och grefve Bismarck. Han skulle mycket snart finna sig väl med en konservativ minister i Österrike, om grefve Bismarck ville upprätta en liberalare mi nister i Preussen. Enl. min åsigt är tanken på hämnd mot Preussen rättesnöret för Beusts politik, och denna politik skall den österrikiska beskickningen i Dresden understödja. Fastän den sachsiska regeriugen f. n. intager en riktig och förbundstrogen hållaing, som förtjenar det fullaste erkännande, bör man likväl icke förbise, att det i Sachsen ännu finnes många inflytelserika elomenter, som äro ovilligt stämda mot Sachsens närvarande ställning till det nordtyska förbundet (bifall från bögern). J skolen derför icke på denna sidan (pekande på venstern) låta Eder gäckas af grefve Beusts liberala uppträdande, icke på den sidan (visar på böger) låta Eder bedragas af hens fredliga försäkriogar. Endast under hane egid är det möjligt för ex-konangen af Hannover och ex-kurfursten af Hessen att upphetsa till krig i Paris. För att ha en motvigt mot dessa agitationer vid det sachsiska hofvet, beder jag Eder låta beskickningen i Dresden bestå. Betecknande är, att man baslöt denna beskicknings qvarhållande. I bref från Paris af d. 8 d:s skrifves: Sedan Berangers begrafning har Frankrike icke varit vittne till en högtidlighet af den art, som Berryers likbegängelse i går företedde. Jag har talat med personer, som kommo från Augerville och ännu voro alldeles öfverväldigade af intrycket af hvad de hört och sett. Det var som om allt stort och ädelt i Frankrike stämt möte vid den store talarens graf; vetenskapsmän, diplomater, andliga, advokater, militärer, journalister, borgare och bönder, kortligen, män af alla samhällsklasser hade strömmat till. Tvenne extratåg medförde tidigt om morgonen deputationer från Paris; franska akademien, advokat-skranket, lagstiftande kåren, presterskapet i Parig, det engelska och belgiska advokatståndet, domstolarne och boktryckarne i Paris voro talrikt representerade. Man såg Thiers, prinsen af Moskwa, grefve Coötlogon, Guizot, hertigen af Fitz-James, Jules Favre, Carmot, Jules Simon, de Sacy, Pråvost-Paradol, SaintMarc-Girardin ete. etc. Man beräknar att sorgetåget uppgick till inalles 6,000-personer. Talet vid grafven hölls af Sacy å franska akademiens vägnar, af Grevy å pariseradvokaternas, af markis de la Ferte å grefven af Chambords, af br Huddlestone (på engelska); markisen af Noailles bragte en afskedshelsning från Berryers vänner; biskopen af Orlöans förrättade gudstjensten. Kl. 4 på e. m: förde extratågen största delen af deltagarne i processionen tillbaka till Paris. Marsfältet är nu fullständigt rent, med undantag af den vackra byggnad, som upptörts för utställningskomitäön. Det återstår ännu endast att öfverallt nivellera jorden, och eftersom en mängd arbetare äro härmed sysselsatta, skola vid årets utgång de sista synliga spåren af de talrika byggnaderna vara försvunna, och Marsfältet skall åter kunna begagnas till de stora kejsarevyerna. De intressanta och spännande ransakningsförhandlingarne i Aix tros skola bli i dag afslutade. Man tror, att domen skalllyda så, att giftblandaren Joye och spåqvinnan Lamberte bli dömda till döden, de 5 andra qvinnorna till tukthus för lifstiden. Parisarne kommentera mycket ett yttrande, som prinsen af Wales begagnat, då han var här: ÅJag tror bestämdt, att jag blir den siste konungen af England. Mina landsmän arta sig mer och mer till att bli republikaner, och den meningen rotfäster sig starkt i England, att man ej behöfver någon konung. ig I går afton höll hr Gustave Lambert, hvilken under lång tid velat utföra en fransk expedition till Nordpolen, ett möte i stora salen å Porte-Sant-Martin-teatern. Det var ett sådant tillopp af menniskor, att man måste neka mer än 500 personer tillträde. Hr Lambert gjorde goda affärer, han törstod liksom Lesseps att skildra den omätliga vinst sör vetenskapen, som hans expedition skulle medföra, och då han till sist fordrade ett tillskott af 260,000 fres till den redan insamlade summan, tecknades detta bidrag i ett ögonblick. sInrikesministern Pinard har sändt följando depesch till äpresekterna: Den tilllänkta opinionsyttringen på Baudins dödsdag misslyckades. Folkhoparno i närheten af Montmartre kyrkogård, hvilka till stor del utgjordes af nyfikna, spittrades med lätthet genom polisens mellankomst. Flera orostiftare ha arresterats. Hufvudstaden är öfverallt fullständigt lugna. Drottningen af Spanien har igår betalt 60,000 fres, för att kunna bli fri från ett hyreskontrakt, enligt hvilket hon hyrt tvenne hoteller vid Elyseiska Fälten; man drager häraf den slutsats, att hon vill hyra eller köpa ett hotell i trakten af Paris, men icke i sjelfva staden. . sAdelina Patti är ännu alltjemt sjuk; RR 111.