Göteborgsposten – 15 december 1868, sida 1

undvika er brors törföljelser tager jag slöjan. A rivedersi nel cielo! ). Från detta ögonblick var mitt beslut fattadt att söka frid, hvila och förlåtelse i detta kloster. Den trogne Cecco ledsagade mig hit. Han är nu lyckligt gift, har ett par vackra barn, och det är min tröst att han snart skall tillsluta mina ögon. Under de fem år jag tillbragt i klostrets lugn har jag lärt att se litvet, menniskorna och mig sjelf i ett annat ljus. Jag har dagligen bedt Gud om tillgift för min ungdoms sörvillelser, för mitt hån, mitt lättsinne och otro. Jag har ödmjukat mig i stoftet och Han har slutligen upptagit mig i sin nåd! Han reste sig upp. — Aftonen är långt framskriden, sade han, och det är första gången jag kommer så sent tillbaka till mitt kloster; men jag skall ej ångra det, ty med Guds hjelp skall mitt exempel vara ett ljus för er på er bana genom lifvet! Farväl! Han räckte mig sin magra hand och vände med långsamma och vacklande steg tillbaka till sitt kloster. Jag gick tankfull in till staden. Månen stod redan högt på himlen och hafvet vältrade sina fosforglänsande ) Vi 80 hvarandra åter i bimlen.