Göteborgsposten – 14 december 1868, sida 2

huset, för att der representera dess utrikes politik. Dertill är Layard likasom skapad skada blott att han är alltför slagfärdig oci derigenom förskaffat sig många motståndare Denna omständighet och att han representerar den turkiska politiken från Palmerstons dagar torde måhända bestämma Gladstone att anvisa åt honom en annan post. Att Bright beslutat sig för att inträda i kabinettet, betraktas af alla liberala tidningar som en oskattbar vinst, och detta med rätta. Ty oafsedt den borgen för ministårens blifvande liberala hållning, som ligger i hans omedelbara deltagande i regeringsangelägenheterna, skulle han, stående såsom sjelfständig parlamentsledamot fjerran från regeringen, kuanat med tiden bli för henne alltmera främmande och till slut en farlig motståndare. Denna fruktan är nu undanröjd, och hela det liberala partiet känner sig vida säkrare. Egendomligt torde det härvid synas för personer på kontinenten, att partitidningarne prisa honom för hans sjelfuppoffring och säga det lända till hans ära, att han Ånöjer sig med handelsministeriet och öfverlemnat Indien åt hertigen af Argyll. För att man skall kunna förstå detta beröm, bör det sägas, att handelsministeriet räknas i den största af alla jordens handelsplatser till de underordnade ministerposterna. Dess verkningskrets är visserligen nu utvidgad, men dock så söga bestämd, att ingen riktigt vet, hvad som egentligen tillhör dess departement. Förr skulle presidenten för handelsembetet (den officiela titeln) ha ett ord med i kolonialsaker. Det hade uppstått under Cromwell, och Richard Cromwell var dess förste president. Senare förlorade det i betydelse och kom först under Wilhelm III i förgrunden, men har alltjemt botraktats såsom något underordnadt. Man tror dock, att John Bright skall deraf göra en vigtig och betydande ministorpost. örhållandet mellan Turkiet och Grekland antager alltmera hotande proportioner. De turkiska trupprörelserna ha redan börjat. De fem stormakterna ha uppträdt medlande, men Grekland vill ej underkasta sig deras uppmaningar och Turkiets ultimatum. Tid till ändring af detta beslut har meddelats till d. 17 d:s. Skulle konung Georg fortfara i sin vägran, står antagligen Ryssland bakom och underblåser. Om han dock till slut nödgas gifva efter, framgår deraf endast såsom yttermera visst, att här ligga krigsfrön, hvilka när som helst kunna svälla upp till fientlig jäsping och deraf följande sammanstötning. Men äfven andra omständigheter framträda i dagen, hvilka visa, huru ohållbar den närvarande ställningen är. Journal des Dåbats har neml. innehållit en ny diplomatisk uppsats, i hvilken med påfallande säkerhet åter framhölls att man i London, Paris och annorstädes officielt underhandlar om att ställa Tysklands genom pragerfreden fullbordade embildning under stormakternas garanti. Det officiösa berlinerbladet Spenersche Zeit. ondgjordes förfärligt häröfver och förklarade, att planen förskrifver sig från det österrikiska krigspartiets intrigspel, samt hotade till slut med, att det tilltagsna påståendet om att vilja ställa en sådan nation som den tyska under främmande regeringars kontroll skulle väcka Tysklands nationala harm, hvilket utan tvifvel skulle leda dertill, att kabinetternas progressiva koalition blefve besvarad med en defensiv sådan af hela den tyska nationen. Kortligen, bladet motsatte sig på det ifrigaste hvarje inblandning i pragerfreden. Den officiösa parisertidningen Åla France har upptagit denna utkastade handske och bekämpar naturligtvis det sätt, hvarpå man i Berlin tror sig kunna tillbakavisa utlandets inblandning i pragerfredens bestämmelser. I profetisk ton utbrister bladet: Om det preussiska krigspartiet utan skäl upphetsar en falsk patriotisms ättretlighet, så gör det ett krig oundvikligt, hvilket alla länders statsmän uppriktigt söka att undslippa. I Förenta Staterna synes kriget mellan presidenten och kamrarne skola fortvara ända tills slutet. Sålunda skrifves det rån Newyork, att senaten helt enkelt vägrat itt höra det budskap uppläsas, med hvilket presidenten ville helsa den åter sammanträlande representationen. Senaten hehagade stället helt och bållet upplösa sig. Telegrammer. BERLIN d. 12 Doe V;an Erån dan aft.