Göteborgsposten – 12 december 1868, sida 1

der November-oroligheterna, anlitades icke polisen, utan militärmakten. Om den verkligen förgripit sig, och således icke heller anses lämplig att vidmakthålla ordningen i hufvudstaden och skydda den personliga säkerheten, hvilken utväg skall härnast anlitas om och när i hufvudstaden pöbelupplopp inwäffar? Skall man låta oordningarne, nattskojet och fönsterinslagningarne fortfara, tills orostiftarne tröttna? Kan det ej vara skäl att uppmana hufvudstadens skarpskytte-förening att organisera sig till en ordningsvakt? Sannolikt var det denna id som föresväfvade August Blanche, då han fällde det missförstådda yttrandet att skarpskyttarne skulle värna landet mot yttre och inre fiender. Jag har gjort mig skyldig till en orättvisa, som jag skyndar att godtgöra. Min i ett föregående bref lemnade uppgift att Stockholms stad, som blifvit prydd med Carl XII:sstatyn, sjelf icke vidtog någon åtgärd för att illustrera den vackra nationalfesten, var förhastad. På stadens bekostnad bygges en lika behöflig som dyrbar kloakledning, hvilken går under Carl XIII:s torg för att utmynna i Norrström. Emedan sjelfva utloppet icke kan byggas förrän nästa år är omkring detsamma, som bildar en djup graf, ett plank af bräder uppfördt. Detta plank, beläget nära intill och nästan midt för Carl XII:s-statyn, kunde icke vid aftäckningsfesten nedtagas, huru vanprydligt det än var. Men för att göra det mindre anstötligt för festens åskådare blef det med grå kalkfärg öfvermåladt. Kostnaden härföre — uppgifven olika, af somliga till 5, af andra till 10 rdr — har blifvit bestridd af stadens medel. Med den antydda åtgärden hafva hutvudstadens målsmän på ett lika ovanligt som värdigt, och i afseende på kostnaden billigt sätt, illustrerat Carl XII:s-festen. Snart åligger det hutvudstadens valmän alt utse August Blanches efterträdare i riksdagens Andra kammare. Visserligen kan hans plats lätt fyllas, men hans personlighet kan aldrig ersättas der. Inom representationen intog Blanche en helt och hållet egendomlig ställning, som ingen efter honom kan hvarken på samma sätt, eller med lika utmärkelse, öfvertaga. Han förde den högsinnade demokratiens talan: alla erkände att han förde den med innersta öfvertygelse, utan alla personligt egennyttiga beräkningar, och det var derpå som hans stora popularitet såsom riksdagsman hvilade. Men han var i grunden så långt ifrån politiker och statsman, att om ödet så fogat att han blifvit kallad till en plats vid statsrådsbordet — det berättigade målet för alla folkombuds sträfvan — så skulle han der, under alla förhållanden, funnit sig djupt olyclig och varit en af de aldra första som anmält laga förfall. Men, som sagdt är, till platsen N:o 4 på Stockholmsbänken i Andra kammaren måste någon utkoras. Kandidater saknas visst icke; men, uppriktigt sagdt, stor brist råder på kunskapsrika, sjelsständiga och i allmänna värs erfarna kandidater. Hufvudstadens högsta kommunalstyrelse är ju — säger man — en plantskola för folkrepresentanter: Möjligt, men pro tempore en mycket klen plantskola. Om någon af stadsfullmäktige nu väljes till riksdagsman, så är det ingalunda derföre att han är en af hundramannarådet, utan af helt andra orsaker. Troligen misstager jag mig icke då jag säger att flertalet bland valmännen skall, om de beqväma sig att gå upp, rösta på revisionssekreteraren Lindhagen. Han eger alla de egenskaper som af en folkrepresentant fordras och han är tillika en utmärkt talare. Endast det kan, och troligen skall, anmärkas, att han är tjensteman — ååledes tillhörande byråkratien. Till denna kategori kan och skall flertalet af hufvudstadens representanter länge hänföras. Möjligen skall ätven kapten v. Kricmer, kanske också häradshöfding Nordenfalk uppställas såsom kandidater. Den förre har visat sig ganska intresserad såsom stadsfullmäktig, ehuru hans i hundramannarådet uttalade åsigter ofta äro kuriösa och sällan praktiska; den senare är en bland de mest framstående yngre embetsmännen i hufvudstaden, med stor energi och frisinnade grundsatser och har vid flera tillfällen visat sin förmåga. Antagligen skola notarien Ljungberg, kapten Mankell och f. d. löjtnant J. v. Koch uppställas såsom kandidater; men alla dessa skola tvifvelsutan komma efter hr Lindhagen i fall det blir bekant att han vill åtaga sig förtroendet. Någon särdeles liflig valstrid torde i alla fall icke vid detta tillfälle uppstå, enär det endast gäller att utse en representant. Lifligare blir väl striden nästa sommar, då nya val till samtlige ledamöter i Andra kammaren skola förrättas. Med hänsyn äfven dertill torde nästa riksdag blifva ganska märklig. Den af mig började granskningen af åtskilliga riksdagsmäns och komiteledamöters reseoch traktamentsräkningar har af andra blifvit fortsatt. Äfven ledamoten af Andra kammaren Carl Ivarssons från Halland räk