Göteborgsposten – 11 december 1868, sida 2

(Insändt.) Red. har, efter enträgen begäran, ej velat vägra upptagandet af nedanstående uppsats, men får anhålla att diskussionen i ämnet nu måtte vara slutad i denna tidnings spalter. Valagitationer i Marstrand. -Pu Vas voulu, mon cher Georges Dandin!Det var naturligt, det frestelsen i längden icke kunde emotstås att på ett eller annat sätt behandla den i Göteborgs-Posten N:o 168 införda artikel, berörande valagitationer i och för tillsättandet af borgmästare-embetet i Marstrand, med hvad framgång öfväarlemnas åt läsarens eget omdöme. Oss synes sem det i Göteborgs-Posten N:o 273 insända, med något osåker hand tecknade svaromål u -an alla kommentarier bäst bolyser sig sjelf genom de enkla fakta, som deruti påtagligen anträffas, och gå vi derföre att, för bättre minnes skull och för dem det vederbör, här framställa endast ett kort upprepande af de väsentligasto. Hr G. begisver sig en vacker vintermorgon till Marstrand för att uppvakta v. borgmästaren derstädes, bevisande honom dervid all uppmärksamhet på det mest utmärkta sätt och i enlighet med konvenaneens lagar, intager derpå en frukostrisp bland kända och okända vånner, hvarefter han genast återvänder till hemorten. Under samqvämet samr:alas om allt godt och skickeligt, om väderlekon, ärsväxten, potaliesjukan, tulloch posttaxor w. m. — ej ett ord vteras om borgmästaresysslan och dermed förknippade jonevilkor. Allt tillkännagaf, att sällskapet förstod iakttaga grannlaga hållning, god takt och utsökt finecesse. Detta är ju den dager, i hvilken de värde sviranderna vilja hafva förevarande sak betraktad, Allt är så enkelt, så klart, så — genomskinligt; kuode man blott hålla tummen stadigt på andras ögon, men så glömmer man sig, spelar den öfvermodige, och allt är förloradt till och med skenet, syonerligsst när af en oförsigtighet, s3som nu, den förut nog genomskinliga slöjan på en gång slites sönder. Apriocpos edra ombemälta kvilliga pigor bland annat (förmodligen benämnas så inom skål och vägg de välbekanta springpojkarne med och utan guld på mössan), bemärkes sedan någon tid tillbaka en slik på språng, för att åt hr G, hvilken antag.igen funnit behag i Marstrandsluften, uppsöka ea passande, gol och varm lägenhet, som sedermera finge af honom inköpas. Vi tro sannerligen, det detta, om nägot, kan kallas att hafva gjort sig skyldig till en general-bock, medan vi tillika äro förvissade derom, att nitet denna gång öfverskridit intressentens egna önskningar. pör öfrigt tillåta vi oss ej några reflexioner. Vi örska ej lägga sten pi börda. Skulle framdeles liqvid ästundes för få betalt, äro vi de:till I ka beredvillige som skyldige, och härmed tillönska vi eder vårt vänliga fa: väl au revolr.