Göteborgsposten – 10 december 1868, sida 2

ligen anländt i revieret till deana stad, der han trodde sig blifva infrusen. Från Utlandet. Vi omtalade i går den svarta punkt, som börjar visa sig i Orienten uti det spända förhållandet emellan Turkiet och Grekland. Nu visar sig en andra svart punkt från en kant, der man kanske minst väntat den, nemligen från andra sidan Atlantiska Hatvet. Både Disraeli och den amerikanske gesandten i England, Reverdy Johnson, hafva i en mängd tal förkunnat England och hela verlden den fullständiga utjemningen af den långdragna Alabamafrågan. Att denna underrättelse varit något förhastad, synes framgå af följande uppsats i den ganska invigda tidningen Memorial Diplomatique för d. 4 d:s, i hvilken det heter: I det ögonblick, då det under kriget i Amerika uppståndna splitet mellan England och Förenta Staterna synes till principen afgjordt genom den mellan lord Stanley och Reverdy Johnson öfverenskomna kompromissen, mottaga vi från London den öfverraskande underrättelsen, att allt ånyo blifvit tvifvelaktigt. Vår korresp., om hvars pålitlighet våra läsare vid många tillfällen kunnat öfvertyga sig, meddelar oss, att oantagliga fordringar från regeringen i Washington hota med att bringa den emellan chefen för engelska utrikesministeriet och representanten för Förenta Staterna aftalta uppgörelsen på skam. Efter det Seward hos det närvarande britiska kabinettet utverkat, hvad han förgäfves anmodat John Russell och Clarendon om, neml. öfverlåtandet af ersättningsanspråken angående skeppet Alabamatill en blandad undersökningskommission, fordrade han, att kommissionen skulle få sitt säte i Washington i st. f. i London. Lord Stanley gick i medlande anda in på äfven denna åstundan; men nu motsätter sig den amerikanske statssekreteraren alldeles bestämdt, att nämnda kommission träffar det slutliga afgörandet om de talrika och stora fordringarne från engelska skeppsredares och handlandes sida ang. det olagliga konfiskerandet och kondemnerandet af fartyg och laddningar, som tillhörde H:s britiska M:s undersåter, hvilken konfiskering och kondemnering beslöts under kriget af prisrätten i Förenta Staterna. Alldenstund beloppet af dessa fordringar utgör flera millioner p. sterl., förstår man lätt, att lord Stanley, som står i begrepp att afträda utrikesportföljen, icke vågar afsluta en konvention, som skulle af det tillkommande parlamentet bli ansedd för ett slags kapitulation och icke undgå att förkastas. Art. IV i det af lord Stanley och Reverdy Johnson antagna förslaget till öfverenskommelse var sålunda affattad: Kommissarierna bemyndigas att uttala sig om ersättningsanspråken af det slag, som omtalas i den officiella brefvexlingen mellan de båda regeringarne, hvilket bär titeln Alabama-reklamationer; men innan någon af dessa tages i betraktande af dem, skola de båda höga kontrahenterna utse till skiljedomare i afseende på dessa ersättningsanspråk en suverän eller ett öfverhufvud för en vänskaplig stat, för hvilken anspråken af detta slag skola framläggas, i den händelse kommissarierna kunna enas om ett enstämmigt förslag derom. Hittills hafva de båda regeringarne icke blifvit eniga om valet af den suverän, åt hvilken man skall öfverlåta skiljedomen; England föreslår konungen af Preussen och Förenta Staterna kejsaren af Ryssland. Ministeren Disraeli räknade mycket på afslutandet af en öfverenskommelse med Förenta Staterna, för att vinna det nya parlamentets välvilja; men nu, då valen göra dess fall oundvikligt, har den icke synnerlig lust att åtaga sig ansvaret för de af Seward äskade eftergifterna; tvärtom är det mycket belåtet med att låta dessa svårigheter gå i arf till det följande kabinettet. Det skulle vara mer än illa, om icke den nu väntade uppgörelsen mellan England och Förenta Staterna kom till stånd; ty den skulle onekligen medföra ett åter vaknande förtroende, som måste komma handel och industri till gagn. Om Disraeli skrifves för öfrigt i bref från London af d. 4 d:s: Disraeli har genom allt, hvad han till sist gjort, bevisat, att han i afseeende på formerna lika litet hänger fast vid traditioner, som med hänsyn till åsigter — såvidt han nemligen såsom det konservativa partiets ledare