Göteborgsposten – 8 december 1868, sida 2

kunna gagna henne med goda råd, hvad hon borde företaga sig. Emellertid dröjde det ej länge, innan en främmande anmäldes. Glömmande sin väninnas sorg, bad nu Maria henne på det enträgnaste att emottaga besökaren. Hennes kinder voro flammande röda, och hon sökte dölja detta förhållande för Elisa genom att vända henne ryggen. Elisa märkte också ingenting, men var derföre så mycket mera angelägen om, att Maria skulle emottaga gästen. Efter en lång underhandling härom, under hvilken Maria med mycken syndighet framförde det ena skälet etter det andra, för att Elisa skulle åtaga sig saken, fick hon dock slutligen lof att sjelf gå in. Den unge doktorn syntes icke blifva missnöjd att se Maria. Han tog hennes hand i gina båda och betraktade henne såsom hade hon varit en kär patient, hvars lidande han rätt i grund ville undersöka. Men patienten lösryckte sig snart från denna diagnos och bad doktorn taga plats. En lyssnare skulle nu kunnat erfara, ait de båda unga icke första gången träffades. — Jag kommer nu för att höra Marias beslut, sade doktorn. Du bad mig sednast återkomma efter ett år, om jag hade lust