Göteborgsposten – 8 december 1868, sida 1

rige skarpskyttar utan gevär. Närmast ester likvagnen, omgifven af skarpskyttekompanichefer, följde den aflidnes slägtingar och efter dem hans enskilda vänner, ledamöter af riksdagen, litteratörer och artister; vidare Stockholms arbetareförening, företrädd af sitt standar, Typografiska föreningen med sitt banr, Enskilda handtverksföreningen, och slutligen en mängd personer, som ätven ville till grafven följa den populäraste mannen i vårt land. Två timmar sordrades innan det länga liktåget inträflade vid grafplatsen, der kistan, buren af åtta kompanichefer, företrädda af det nionde skarpskyttekompaniets chef, d:r A. Sohlman, nedsänktes i gratven. En begrafningspsalm afsjöngs med ackompagnement af bleckinstrumenter, och jordfästningen förrättades af kyrkoherden Lindstön, som i några hjertliga ord sade farväl till den aflidne. Åter sjöngs en kort psalm — och dermed var den religiösa ceremonien afslutad. Nu uppträdde invid grafven d:r Soklman och i ett inspireradt och ypperligt tal, framfördt med så hög och tydlig röst, att det hördes vidt omkring, skildrade den aflidnes upphöjda och fosterländska sinnelag och hans förtjenster om det frivilliga nationalförsvaret, för skarpskytteiden för hvilken han i ord och handling med oförtröttadt nit hade verkat. Talareplatsen intogs nu af k. biblioteksamanuensen Wieselgren, som å de svenska litteratörernas vägnar nedlade på kistan en lagerkrans. Efter honom uppträdde d:r IHedin å arbetareföreningens vägnar och likaledes i ett inspireradt tal hembar den aflidne föreningens tacksamhet för hans oaflåtliga nitälskan för de arbetande klassernas väl. Hr Demontowicz uttalade äfven några ord till tack för den aflidnes varma intresse för de landsflyktige polackarne och den sak för hvilken de kämpat. Till sist uppträdde litteratören JIledberg och med sin kraftfulla stämma framsade ett herrligt skaldestycke, det yppersta sannolikt som denne varmhjertade man någonsin producerat. Skymningen hade nu inträdt, och sångarskaran uppstämde den vackra sången Stilla skuggor?, hvarefter sorgefesten var afslutad. Den hade alltigenom en högtidlig och djupt allvarlig pregel, och till deras förtjenst, som samlats der, till tusentals såsom åhörare och åskådare af sorgetesten, bör nämnas att alla skickade sig värdigt. D:r Sohlman antydde i sitt tal att Blanches vänner skulle på hans graf uppresa en minnesvård. För sådant ändamål är subskription redan börjad. Göran.