Fantasins gyckel. (Ur Helsingfors Dagblad.) — Middagen är serverad, om herrskapet behaga stiga in, sade den unga, rodnande flickan, angelägen om att ombyta samtalsämne. — Jag trodde mig se Ernst spränga fram längs den dammade landsvägen. Man begaf sig bort från trädgården och på gården mötte man verkligen den unge värden, hvilken hoppade ned från sin skummande häst och helsade. — Du måste förlåta mig, att jag dröjt längre än jag lofvade, sade han till sin hustru. — Jag har inöfvat tvenne plogkarlar att plöja med den skottska plogen, och det går ej så lätt att plugga sådana konsstycken i gubbarnes skallar. Jag måste ännu återvända dit i aftom. Du har väl haft ledsamt efter mig, stackars barn? Elisa undvek att svara, men suckade tungt öfver sin afsvalnade kärlek. Vid middagsbordet blef samtalet lifligt. Pastorn anställde en formlig examen med ba) Forts. fr, N:o 285.