Göteborgsposten – 3 december 1868, sida 2

hela verlden, hans föräldrar och mina inberäknade. Om tiden gjort mig bekant med hans sel, har den äfven lärt mig fördraga dem utan atsmalk, otålighet eller trötthet. Det är ingenting att förvåna sig öfver i varaktigheten af en sådan kärlek som min — den är fullkomligt oromantisk, hvardagslik, om ni så vill. En sådan kärlek som jag nu hyser för min man hoppas jag hysa för honom sedan mitt hår gränat, utan att behöofva blygas derför. Mrs Toovey knöt till sina hattband så hårdt som om hennes haka varit ett paket, kring hvilket hon skulle slå ett band innan det afsändes. — Min vän, utropade hon, jag kan knappt uttrycka hvad jag tänker; men detta vill jag säga: om en hustru någonsin varit på väg att skämma bort sin man är det ni. Tålamod med hans fel! Mr Toovey skulle visst vara mycket nöjd med att finna mig tålig med hans — och himlen må veta att han har sådana i tillräcklig mängd! Men det är ej min natur. Jag vet min skyldighet som förståndig hustru bättre än så! Tänk er, min vän, jag har just haft ett uppträde med honom i anledning af er mans bref. Jag förmådde honom att bekänna alltsammans: att efter supn hela sällskapet skulle begifva sig