Göteborgsposten – 3 december 1868, sida 2

1 HaluhHuUM 10I1. Från Utlandet. Vi läsa i ett bref från London af d. 27 November följande: De någon tid gängse ryktena om den synnerliga gunst, hvari Disraeli står hos drottningen, skola få ny näring genom den omständigheten, att den senare villbjudit honom, personligen och af egen drilt, peerskronan till tack för hans trogna tjenster. Detta skedde sistl. Tisdag, då han befann sig såsom gäst i Windsor och samtalade med drottningen om valens utgång samt deras oundvikliga följder för ministeren. Han afstyrde tacksamt den honom tillbjudna hedersbetygelsen, derför att han ännu icke upphör med sin verksamhet i Underhuset, men tog emot den för sin hustru, som nu skall såsom viscountess Beaconsfield of Beaconsfield inträda i peersfruarnes leder. Sådana fall ha förut inträffat, om än icke synnerligt ofta, och således skall fru Disraeli, f d. miss Marian Evans, senare hustru till och enka efter parlamentsledamoten Wyndham Lewis, uppnå högsta målet för sin äregirighet och såsom peeress of her own right lysa bland landets fruar. Hon är minst 12 år äldre än sin man, således omkring 75 år, om icke deröfver, men hon är ännu liflig, rask och full at ungdomlig tillgifvenhet för den man, hon valt sig. Då denne i början af detta år med en stor soir6e invigde det nya ministerhotellet, hvilken på samma gång var den första officiela under hans bana som premierminister, satt den gamla damen i hela timmar, stundom ända till sent på natten, ibland de der sysselsatta arbetarne, för att se till att allt blef färdigt till bestämd tid. På Disraelis gods i Buckinghamshire är hon herrskarinnan (mannen har aldrig brytt sig om husets finanser och var såsom ung ofta i penningbrist), och det skall tillochmed vara hon, som nu i nära 30 år ombesörjt hans toilett, hvilken i sjelfva verket alltid är tadelfri. Att han till stor del har henne att tacka för sin ställning (hon medförde i huset en betydande förmögenhet), det har han offentligen förklarat i töretalet till en af sina senare romanupplagor och äfven sjelf i förliden höst, då han på en till hans ära anordnad bankett besvarade en skål för henne med orden: Jag har henne att tacka för allt, hvad jag jag ernått, ty hon understödde mig med sina råd och upprätt höll mig genom mildheten i sin själ och sitt lynne. Nu har han belönat henne för hvad hon gjort för honom, och ingen skall afundas henne den ära, som skall med henne gå till grafven. Annorlunda förhåller det sig med ryktet, att ministören tänker före sitt fall företaga en ny och stor kreering af peerer. Times talar om tio eller tolt bepröfvade tories, hvilka tros skola upphöjas till peers, och inlägger sitt veto mot en dylik: förstärkning af det konservativa elementet i Öfverhuset, hvilket aldra minst behöfver en sådan tillväxt och vida snarare borde vara betänkt på att ansluta sig till tidsandan, såframt det icke vill at denna bortsopas. Times har rätt, men Disraeli, som måste i spetsen för en minoritet göra, Gud vet huru många löften, för att kunna slå sig igenom och från gammalt politiserade ur hand