Göteborgsposten – 3 december 1868, sida 1

tvungen att hålla mig vaken skulle vi med rätta anses för ett mycket trögt och sömnigt sällskap, allesammans. Min mening med allt detta är att framhålla att det ej är dertöre att jag inbillar mig ha någon talang som jag framträder för att berätta denna historia. Jag gör det helt enkelt derföre att jag är den ende af oss som har nog energi i karakteren för att göra sig besvär med att framställa något, hvilket kan innebära en lärdom för äkta makar i allmänhet, och jag upprepar hvad jag förat sagt: att kaminmattan borde ha gjort det i mitt ställe. Skulle den anmärkning jag nu kommer att göra bli upprepad så att den höres atnågon individ, hvilken har samma kallelse här i verlden som jag, hoppas jag att han ögonblickligen skall uppfatta mina känslor då jag säger att min herrskarinnas ansigte, ja hela hennes person äro sådana att en förmakseldgaffel måste betrakta henne med varm och oföränderlig tillfredsställelse. Beträffande hennes andra goda egenskaper, skall jag ej uttrycka min egen åsigt, hvilken man måhända skulle misstänka vara blott partiskhet, utan jag vill heldre anföra mr John Thomas, betjentens, med hans egna ord, hvilka uttalades en morgon då han var sysselsatt med att lägga in kol i kaminen, ögonblicket efter det