Göteborgsposten – 1 december 1868, sida 1

qvinnogestalt, med tornhög frisyr och långt släp, af mången pompös, af atlas och spetsar sammansatt mansdrägt, och det vackert bonade golfvet kunde hafva berättat om mången menuett, dansad med högtidlighet och granderra at stadens notabiliteter. Blott två gånger om året blefvo dörrarne och luckorna öppnade på några dagar, och den som kände till tant Barbaras vanor, visste då att hon ämnade tillställa en af dessa stora supger, hvartill hennes samtlica umgängesvänner plägade inbjudas. Till Sauers och Dorthes stora förvåning gafs denna sommar befallning om att vädra och iordningsställa gröna rummet vida tidigare, än på långliga tider var bruket. Denna afvikelse från regeln hade sin grund i Lillis trånskjuka, som hoträttsrådinnan uttryckte sig. Det var något både nytt och ovanligt för tant Barbara, att sväfva i okunnighet om den unga flickans tankar. Efter otaliga gissningar, men alltid utan att träffa det rigtiga, hade hon slutligen kommit till den öfvertygelsen att Lilli led af hemlängtan, och hade derföre med stor sjelfförsakelse föreslagit henne att återvända till Berlin. Men med en häftighet, som nästan liknade en dödlig förskräckelse, motsatte sig den unga flickan på det bestämdaste detta förslag. Från detta