Göteborgsposten – 30 november 1868, sida 1

mig ej, Lilli; jag har det oaktadt ej sjunkit, jag har tvärtom, efter uppvaknandet ur nöjenas rus, på ett ännu mer energiskt sätt sökt rädda mitt bättre jag .... Jag kan tryggt draga ett qvinligt väsende till mit: hjerta och fästa hennes lif vid mitt. Åt en sådan tanke hängaf jag mig dock sällan under de sista åren; jag hade ej någon hög tanke om qvin nan; ... då hände det sig en morgon, att inför mig stod en späd liten varelse, till gestalt endast ett barn, men med ögon ur hvilka jungfruns stolthet och qvinnans tänkande själ framlyste .... En vagn rullade fram på vägen och höll utanför trädgårdsporten. Lilli tor förskräckt opp och sökte undandraga den talande sina händer, men han höll dem desto fastare, och tillade med stegrad röst och flämtande andadrägt: — Och då blef det mig klart, huru med ens en djupt i min själ slumrande profetia gick i fullbordan ; nemligen om, att den rena sanna kärleken ej blott vore en drömbild, utan att den verkligen funnes till; och äfven vore mig beskärd ..,. Lilli, jag svor, att jag till hvad pris som heldst skulle vinna er, jag ... Den unga flickan löszjorde nu med våld sina händer. På kiselgången hördes ljudet