Göteborgsposten – 30 november 1868, sida 1

(Insandt.) Till Ungdomen. På 150:de årsdagen af konung Carl XII:s död. Böj dig, yngling, djupt för hjeltekungens minne, För den skonsta bild af mandom och af mod, Minns hur han med väldig makt slog an ditt sinn När som barn du i hang verld af brugder stod. Och hur litvar, tjusar ej den hjeltedikten Dig Äunu, när ur din krets du lyftes opp Till den höjd, hvarfrån hans hjelterykte, likt en Stark elektrisk stöt igenom verlden lopp. Kronan af hans väsen var den starke anden Maktiig i att kämpa skonlöst, viljehårdt Mot sig sjelf på samma gång den starka handen Mejade med svärd fiendebärar bort. Krig mot eget blod i krigen han ej glöm le, Städs hans kämpalif med denna sauuing skröt: Något annat rus än segrens han ej tomde, Åonan sinnlig lust än ärars han ej njöt. Yngling, du, hvars själ en rustning väl behofver, Låt ej bjeltens ande på sin jubelfärd Skrida dig förbi med omkans löje öfver Din afgudatjenst åt veklighet och flärd. Låt hang harneskklädda skugga hos dig sitta Som ett bröstvärn fast mot hidelsens idol, Föra till nataren åter dig och smitta Med sitt friska mod, sin viljas ädla stål. Vet, en tid kan komma, som emot dig ilar Kampande, med kraf på hjertatg bästa blod. Då är godt att kunna mot de skjutna pilar Ha ett bröst beväpnadt med en hjeltes mod. Då är godt att, medan tankens blanka värja I din yttre verld demonen håller varm, Ha en kraft emot titanerna som härja Våren i ditt bröst och bimlen i din barm. Hör du dånet, yngling? det är bjeltens stämma, Hans framåt, framåt! nu väckt i fridens famn. Ingen jordisk makt kan hennes välklavg hämma, , Hon musiken är till ett odödligt namn. ASA