Göteborgsposten – 27 november 1868, sida 2

Från Utlandet. Det var vid valet för sydvesta Lancashire i England, som Gladstone föll igenom, hvaremot hans val för distriktet GreenwichWoolwich-Deptford står fast, så att han bibehåller plats inom Underhuset och fortfarande der förblir det liberala whigpartiets anförare. Detta parti flyter nu ovedersägligen ofvanpå, och dess majoritet inom Underhuset förblifver betydlig. Efter denna vigtiga anmärkning till vår gårdagsnotis, skynda vi att meddela följande utdrag ur en depesch i Österrikes röda bokr, sänd af v. Beust till österrikiske gesandten i Berlin, grefve Wimpffen. Efter att hafva omnämnt, det han i ett samtal med den preussiske gesandten baron Werther omhandlat den nordslesvigska angelägenheten, säger han deri: Jag har upprepade ganger framhällit, att vi icke hysa någon önskan om att blanda oss i denna sak. oaktadt Preussens löfte om afträdelsen (af Nordslesvig) blifvit införd i Pragerfördraget. Då grefve Bismarck inom nordtyska riksdagen betonade vårt uteslutande berättigande till att påskynda denna fråga, togo vi oss häraf anledning att gripa till ordet, dock skedde det, såsom Eders Exc. erinrar sig, utan att vi dermed hade för afsigt att på minsta sätt utöfva någon tryckning på den k. preussiska regeringens beslut. Vi läto oss nöja med att påpeka, att det helt säkert skulle vara ändamålsenligt att ernå fredens betryggande, om man i rätt tid sörjde för afgörandet af omtvistade frågor och uppfyllde obestridligen grundade anspråk. Längre ville vi icke gå, och aldra minst ville vi, hvartill i sjelfva verket ej heller någon anledning gifvits oss, uppträda för någon tredje makt eller gifva en sådan något slags stödjepunkt, för att befatta sig med frågan under hennes senare vändningar. Denna ståndpunkt intaga vi ännu i denna stund, och baron Werther har utan tvifvel berättat till Berlin, att det långt ifrån varit min afsigt att gifva den k. preussiska regeringen bestämda råd, i det jag tvärtom endast uttalat min äsigt, derför att det just nu förelåg en uppmaning till att göra det och emedan jag ej hade någon anledning att förtiga, hvilken åsigt man här hyste. Efter att hafva förutskickat dessa anmärknin