ning till dem, som gjorde hans namn och apostoliska värdighet den smäloken att tilltro honom vilja befrämja revolutionära stämplingar. Revolutionen i Italien lyfte honom på sin högsta spets. Jemte Armelli och Saffi utnämnd till triumvir i Rom, grep han till maktens tyglar. Bestode regeringskonsten i affattandet af dekreter och upprop vi Guds och folkets namn, så skulle Mazzini vara ett mönster af regent. Han skakade dagligen ut hela pappersmoln öfver sina lyckliga undersåter och undervisade dem om allt, hvad de hade att att göra; men han sjelf gjorde intet. Garibaldi slogs som en gammal romare, andra åtogo sig förplägningen och förvaltningen, sjukhusen och ammunitionen; Mazzini skret och skref. Innan fransmännen ryckte in i Rom, hade han redan, för att tala med en af hans apostlar, kastat Rienzis mantel kring skuldrorva och försvunnit. Han dök åter upp i London. Från denna tid har hans verksamhet varit den outtröttligaste, samvetslösaste konspirators. Han känner de sinnliga, beqväma italienarne tillräckligt väl, för att veta, det han ej får lemna dem ett ögonblicks lugn, Derför kastar han på än den ena punkten, än den andra en handfull djerfva äfventyrare, som ge ett par dolkstötar, möjligen uppkasta en barrikad och derpå fly. Derför förkunnade han minst en gång om året, att nu vore räddningens timme slagen; derför använde han mot de mest konservativa kapitalister skrämskott, ända tills de köpte obligationer på hans revolutionslån; derför lät han sitt genuesiska blad: ÅItalia e popolo, dag för dag smäda, förtala, upphetsa; derför undergräfde han hvarje statsmans ställning, som skulle kunna ge stadga åt de vacklande förhållandena. Han erkärde öppet i -Revue des deux Mondes denna taktik med det lugna sjelfförtroendet hos en man, som känner sig stolt öfver ädla driffjedrar och ädla handlingar. Han egde i högsta grad ordets makt, och hans mystiska och något pompösa löften utöfvade stor effekt på en lidelsefull, sysslolös och obildad ungdom. Det är omöjligt att under de sista åren följa hans lif, ty hans anhängare kringspredo så många falska underrättelser om honom, att vi, om vi af dessa berättelser skulle vilja bilda ett helt, måste löpa fara att upprepa sagor, hvilka blott uppfunnits för att vilseleda polisen. Historien skall dock en gång lyfta den slöja, som hvilar öfver så stor del af denne mans handlingar, och af stort intresse måste det bli att erfara i dess enskildheter hans outtröttliga verksamhet och arbete för republiken — en verksamhet som kan liknas vid mullvadens underjordiska gräfningar. I Frankrike har senatorn baron Chassiron aflidit. Baron Alphons de Rothschild har efter sin sader utnämnts till ordförande för Nordbanans förvaltningsråd. I Angouleme har regeringens kandidat Joubert blifvit vaid. Union offentliggör den karlistiska valkomiteens manifest. Spaniens valmän äro inkallade till d. 15 Dec. och representantförsamlingen till d. 15 Januari. Den officiela Gazeta offentliggör ett dekret från finansministern Figuerola, enligt hvilket differentialtullen på alla varor upphäfves från d. 1 Jan. 1869 med undantag af 34 artiklar, för hvilka en fast afgift skall utkrälvas intill d. 1 Jan. 1872. Ett annat dekret tillstädjer främmande träoch jernfartyg tillträde till spanska hamnar mot erläggande af en obetydlig fast afgift. Alla skeppsumgälder äro i öfverensstämmelse dermed minskade till en enda skatt, som benämnes lossningspenningar. De öfriga asgifterna, deribland ankarskatt, fyrafgift och afgift för sundhetsattester, äro upphätda. I en skrifvelse från Luxembourg till en tysk tidning klagas bittert öfver, att man på sista tiden vid samtliga hertigdömets undervisningsanstalter afskaffat de tyska skolböckerna (isynnerhet läroböckerna i geografi och historia) och ersatt dem med franska. Rysslands nya och enda officiela tidning, hvilken skall utkomma på nyåret, skall bära titeln Messager du Gouvernement. Belgiens kronprins börjar nu bli allt bättre. Telegrammer. STOCKHOLM d. 25 Nov. 850 studenter hafva antecknat sig till fackeltåget i hufvudstaden å Carl Vl:s-dagen; antalet väntas skola öka sig