Göteborgsposten – 26 november 1868, sida 1

vistande jurist, hvilken lärer vara juridisk konsulent vid det Nelsonska kansliet i Jönköping, lära konturerna till fälttågsplanen blif vit uppgjorda. Men hr Nelson vilie icke ensam kläda skott för emigrantagenterna. Han sökte allianser, och fann dessa hos hrr D. Lyon, S. Sörensen och B. B. Peterson, alla bosatta här och kallande sig, liksom hr Nelson, öfveragenter för div. engelsk amerikanska ångbåtsdolag. Igår kommunicerades till Göteborgs-Postens utgifvare en stämning till härv. rådhusrätt, som ofvannämnda hrr å honom uttagit. Stämningen grundar sig på ett yttrande, som förekommer i en uti denna tidning för någon tid sedan införd uppsats med rubrik: Varning för emigranter, hvilket yttrande dessa hrr anse vara förnärmande för deras heder och medborgerliga anseende. Vi anse det icke rätt att här uttala oss om det uttryck, hvars beskaffenhet nu blir föremål för domstolsbehandling, och afhålla oss derföre från alla yttranden om det i vårt tycke obefogade i åtalets väckande. Vi kunna dock ej undgå att armärka det egna förhållandet, att detta åtal, det andra i ordningen som blitvit väckt mot Göteborgs-Posten under dess snart tioåriga tillvaro, till sin upprinnelse är nästan analogt med det första. Det var då en Germaniens son, som sökte att i svensk jordmån omplanta en i hans hemland använd metod att i braskande puffar utbjuda underhaltiga varor. Det är nu en haltblods-amerikanare, som vill införa i det land som sett honom födas seder och bruk från Nya verlden, för hvilka vi helst må önska att se oss bevarade. Ty det är väl att märka — och vi våga tro att ingen bland våra läsare misstänker att ej vårt uppsåt varit ärligt — vårt. uppträdande har ej gällt emigrantbefordringen i och för sig, ty detta är en lika loflig affär som hvarje annan; men vi ha endast prote sterat mot dess afart, emigrant-värfningen, emot de lockelser som en och annan emigrationsagent användt tör att förskaffa sig kunder — och törtjenst och emot de yttringar af konkurrensen som denna handtering framkallat. Ingen sann fosterlandsvän kan ha undgått att känna sig smärtsamt berörd vid åsynen af dessa skaror af landets befolkning, som vecka efter vecka, året om, anländt till vår stad för att gå ett ovisst öde till mötes i en annan verldsdel, och denna känsla har nödvändigtvis blifvit ännu mera stegrad, då klagande röster från äfven på ganska måttliga framtidsförhoppningar besvikne utvandrare på senare tider ofta nått det gamla fäderneslandet öfver Atlanten. För dessa röster från hungrande och i elände sjunkna landsmän, liksom äfven från sådana, som redan under resan blifvit svikna i sin tillit till emigrantagenters gyllene löften, hafva vi sökt att i vår mån vinna genklang i svenska hjertan. Vi tro ej att vi deruti misslyckats. Tilläggas må, att väl knappast någon tänkande person här i landet finnes, hvilken ej eger flersaldiga af dessa en gång omtalade moraliska bevis på att vissa emigrantagenter till största delen bära skulden för det isynnerhet för emigranterna sjelfva olycksdigra utvandringsraseriet. Det har varit vår pligt att ytterligare inskärpa denna sanning, och följden har blifvit den senaste yttringen af agenternas tilltagsenhet — det nu väckta trycktrihetsåtalet. Vi underkasta oss dock gerna det obehag, som ett sådant för en tidning alltid medför, i den förhoppning, att detsamma skall bidraga till att öppna ögonen, ej på dem som med flit blunda, utan på dem, hvilka möjligen ännu icko skådat emigrationsväsendet i dess rätta dager. Särskildt hoppas vi att nästkommande riksdag skall af denna och andra avledningar vidtaga alla till buds stående utvägar för att på ett förnuftigt sätt hejda det onda, så vidt sådant ännu är möjligt. II. elementarläroverket. K. M:t har d. 6 d:s, vid föredragning af slottspastorn m.