Göteborgsposten – 26 november 1868, sida 1

Grannen midt emot). Af författarinnan till Tant Cordulas Hemlighet. Öfversättning. — Denna ömhet och ifriga omsorg skulle verkligen haft något rörande för mig, om den ej vore så gräsligt ensidig, sade han med bitande köld, men för att bevara den gamla damens själ för en ögonblicklig skakning, vore ni i stånd att stöta andra olyckliga menniskosjälar ut i elände och förtviflan .... Jag måste bekänna för er, att en oemotståndlig längtan drager mig till det gamla huset, en okuflig magt, som för längesedan skulle drifvit mig att öfverskrida tröskeln, om der ej funnits två ögon, som vid ringaste försök till ett närmande kunna blicka så obeskrifligt kallt, och om jag ej så noga lagt märke till detta olycksbådande tillbakakastande af ett hufvud, som tyckes klart och tydligt uttrycka: Vik tillbaka; jag har intet att göra med er! ... Ni ser nu, att soldatens mod och djerfhet, oaktadt det öfverståndna eldprofvet, dock ej vid alla tilltällen står honom bi. (Forts. fr. N:o 276.